Det finns ju nyttigare godisremmar av bara frukt/bär att köpa. Men de är inte billiga! Googlar man lite så verkade det dock inte så svårt att göra egna. Med tanke på hur nyttigt gelatin är för oss så tänkte jag att jag kunde ha i lite sånt också. Jag tycker det blev riktigt gott, men yngste sonen tyckte det smakade för mycket hallon. Jag tror också att det är lingonpulvret som slår igenom lite, ger en kraftigare smak. Får bli ett experiment framöver att minska på, eller helt utesluta det. Jordgubbar är ju lite sötare, så det ska jag också testa.

Jag måste dela med mig av ett husmorstips gällande problematiska leder, framförallt vid artros som det verkar. Det handlar om gelatin, sånt där man kan köpa på bakavdelningen på matvaruaffären. Gelatin innehåller kollagen, och det är kollagenet som är viktigt för bland annat brosk, blodkärl och hud. Våra ledytor är täckta av brosk, och vid artros har kroppens eget immunförsvar börjat bryta ner brosket i en eller flera leder. Här är en artikel om en ny studie där man fått bra effekt av just kollagen vid knäartros.

De med olika ledbesvär, såväl reumatism som artros, jag tipsat har jag bett testa 1 tsk gelatin i ett litet glas vatten 2 ggr om dagen. Och har man inte märkt någon som helst skillnad på sina leder på 3 veckor så har nog inte gelatinet någon effekt på just denna individ. Om man märker effekt kan man sedan prova att minska dosen och hitta den minsta effektiva dosen för just en själv. Ska man sedan fortsätta med gelatin långvarigt rekommenderar jag att köpa ett ekologiskt, här finns ett sådant. Och här är en facebook-grupp startad av Anna Hallén om just detta med gelatin. Där finns många som upplevt bra effekt.

Jag blev förra veckan dubbelt påmind om att jag ju skulle skriva ett blogginlägg om en kurs som jag var på för några veckor sedan. En kurs om DNA-tester, vad vi kan läsa ut av våra gener. Det som påminde mig om detta var först en länk på facebook till en gammal artikel i Forskning och Framtid om att olika individer reagerar olika på mediciner beroende på genuppsättningen. Hur mediciner bryts ner i kroppen styrs nämligen väldigt mycket av 8 olika leverenzymer. Som individ kan du helt sakna vissa av dessa enzymer, eller åt andra hållet ha extra mycket enzym pga att du har fler kopior än normalt av en gen. Farmakologer är väldigt väl medvetna om detta, men de läkare som möter patienten och skriver ut medicinen verkar sorgligt okunniga. I mitt arbete stöter jag inte sällan på individer som exvis får väldigt jobbiga biverkningar av olika mediciner, något som inte tas på allvar.

Den andra påminnelsen om detta var just ett långt samtal med en hormonklient. En kvinna som inte alls tål mediciner. Hon är ett skolexempel på vad som beskrivs i artikeln jag länkar till ovan, hon får alla biverkningar men ingen effekt. Och ingen av läkarna har visat någon förståelse för detta utan man ifrågasätter henne istället som simulant. När man läser artikeln så låter det inte helt otroligt att hon är en av de 7% svenskar som helt saknar CYP2D6 och därför får höga koncentrationer i blodet och därmed mycket biverkningar. Om medicinen då är sådan att den först måste brytas ned något steg för att bli verksam, så får man ju heller ingen effekt. Här är en annan artikel (på engelska) om hur olika mediciner kan påverka varandra, och lite mer om vilka mediciner som är beroende av vilka enzymer. För den som vill grotta ner sig lite mer.

En platt mage är något som står högt på önskelistan för många. När man kommer till gymmet så vill man träna sig till platt mage och smal midja. Magövningar som situps och crunches, plankan och annan coreträning är populärt. Får man då en platt mage och smal midja av det?

För det första så gäller det att magen mår bra om den ska kunna bli platt och smal. En mage som är gasig, uppblåst, gör ont eller är allmänt orolig vill inte tryckas ihop och kan därmed heller inte bli platt. Om man inte snör in den i något korsettliknande klädesplagg. Snarare vill man istället sjunka ihop för att minska på trycket, vilket ger en urusel hållning och massor av spänningar i framförallt rygg, nacke och skuldror. Så i mångt och mycket handlar det om att äta sig till en platt mage och smal midja. Och då inte bara i bemärkelsen att minska på ev fett i och runt buken. Det gäller att hitta vad just din mage mår bra av, och ta bort sånt som den helt uppenbart inte klarar av. Jobba med matsmältning och tarmflora.

Så fick jag då sluta året på samma sätt som jag började, på långfärdsskridskor. Vintern har lyst med sin frånvaro, men några dagars kyla har gjort att några isar vuxit till sig så pass att de är åkbara. Igår kväll packade jag skridskoryggsäcken med ombyteskläder i vattentät påse, plastpåsar till fötterna, kastlina och grenband, hämtade ispiken i källaren och letade fram isdubbar, knäskydd, skridskor och pjäxor i garderoben. Sjön Vällen några mil nordost om Uppsala hade min far läst ett antal färdrapporter från, så dit ställde vi kosan idag.

Detta är något som jag både en och två gånger frågat mig eftersom jag så ofta träffar på det med träningsklienter. Jag har också på mig själv märkt att jag har svårare att få till riktigt bra aktivering i vänster skinka, det är också den sida jag har en broskskada i knät. Vadå "dra in svansen" förresten? Jo inte puta med rumpan och svanka när man står, går och springer framförallt, utan tänka sig att man har ett snöre fastbundet i svanskotan som man drar framåt mellan benen.

Jag var på kurs nere i Prag i november, där fick vi (7 instruktörer från Sverige) 2 dagars duvning av Dr Richard Smíšek, "Mr Spiral Stabilisering himself". Vad Spiral Stabilisering är har jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg. Väldigt kul och enormt inspirerande, inte minst att vara i ett gäng där alla har samma tankar kring just detta med hur muskulaturen är tänkt att användas. Där fick jag klart för mig att det är den allra nedersta delen av Gluteus Maximus, stora sätesmuskeln, som jag har svårt att få tag i just på vänster sida.

Jag passade också på att köpa med mig ett par CD-skivor med presentationer och övningar. Bland annat en med övningar före, under och efter graviditeten. Där finns en 164 bilder lång genomgång av "Stabilization of the pelvic floor", vår ack så viktiga bäckenbotten, där jag hittat mycket matnyttigt.

Förra helgen gick i väntans, och nagelbitandets, tecken! En ung kvinna i Polen med svår endometrios skulle ha sin 3e mens efter sin hormonanalys, den 2a mensen med "full" behandling av vitaminer, mineraler, aminosyror, fettsyror, örter och progesteronkräm. Jag kollade mailen typ en gång i timmen, men där dök bara den sedvanliga reklamen upp...

Innan första mensen, som kom som förväntat 1 vecka efter att hon spottat i provrören, hade hon bara hunnit få hem och börja med C-vitamin. Något lättare, kanske, men mer var ju inte att förvänta heller. Jag sög åt mig hennes provsvar så fort det dök upp, postgången hade fungerat exemplariskt och jag hade provsvaret på min inloggning redan 11 dagar efter provdagen. Vissa saker, som progesteronkräm och lite tillskott för inflammationsdämpning och smärtlindring, hade jag redan innan bett henne köpa hem, så att vi skulle kunna komma igång direkt på cykeln efter provtagningen. Anledningen till det var att hon blev sängliggande 4 dagar av smärtan varje mens, trots starka receptbelagda smärtstillande, och att hon bara i sommar fått åka ambulans till akuten vid 2 tillfällen då hon ändå svimmat av smärtan. Mensen var också extremt riklig och höll i sig 7 dagar, att komma utanför huset dessa dagar var inte aktuellt.

Idag ville jag göra något nytt till middag. Kollade kylskåpet och såg att det fanns både buffelost och halloumi. Kom ihåg att jag gjorde något med kyckling som jag fyllde med salami och buffelost och grillade någon gång, men grillväder är det långtifrån nu (även om temperaturen kan kännas mer svensk midsommar än svensk december vissa dagar). Skrev upp salami och lövbiff på inköpslistan och drog iväg och klarade av veckohandlingen. I kylskåpet fanns också en burk med jättegod tomatpesto efter ett recept ur Åsa Söderbergs "Paleo - Naturlig mat & Livsstil" som jag gjorde till en fiskrätt tidigare i veckan. Den boken kan jag verkligen rekommendera! Peston blev perfekt till. Lite vitlökssmör och mitt grymt goda mos fullbordade skapelsen. Yngste sonen är inte så förtjust i konstiga ostar, så han fick bara salamifyllning i sina rullader :-)

Det är väldigt enkelt och roligt att göra egen choklad hemma. Den man köper innehåller ju ofta en del tillsatser som man kanske inte vill ha. Gör man själv kan man dessutom smaksätta precis som man vill, söta så mycket man vill och med vad man vill och variera kakaomängden helt efter tycke och smak!

Med kakaosmör som bas håller sig pralinerna även i rumstemperatur. Man kan använda tex kokosolja istället, men då smälter de om man inte förvarar den i kylskåpet.

Jag köpte silikonformar billigt när jag var i Prag på Spiralkurs för någon månad sedan, en sats blir precis lagom för att fylla en sådan form med 15 praliner.

De här gluten- och mejerifria hasselnötspannkakorna är en riktig favorit, jag har vidareutvecklat till att ha i 2 extra ägg för lite mer matighet (dvs totalt 5 stycken) och 4 msk hasselnötsmjöl (kör hasselnötter till mjöl i matberedaren) istället för hasselnötssmöret. "Problemet" är att det tar sådan tid att steka dem, dessutom lyckas jag alltid göra slarvsylta att de 1-2 första. Har därför funderat lite på våffeljärnet. Birgitta Höglunds härliga mandelvåfflor är nämligen en annan favorit som är superenkla att grädda. Idag tog jag helt frankt och blandade dessa recept till ett eget försök att göra hasselnötspannkakor, och det blev precis så gott och enkelt som jag hade tänkt mig! Fria från både gluten och mejerier.