Laxpaj  4-5 portioner

Pajskal
1,25 dl solroskärnor
0,5 dl kokosmjöl
0,5 dl pofiber
1 msk fiberhusk
lite salt
50 g smör
1 ägg
0,5 dl vatten

Fyllning
rester av ugnsbakad viltfångad lax (kanske 500 gram)
1 liten zucchini
1 röd paprika
200 g grillost (jag hade Vallgarns Grillost från en lokal gård mellan Västerås och Örsundsbro)

Äggstanning
4 ägg
2 dl grädde
salt, peppar

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader.

Mixa solroskärnorna till mjöl. Tillsätt övriga torra ingredienser och mixa så det blandas ordentligt.

Klicka ner smöret och mixa igen. Hiva i ägget och mixa ytterligare en gång. Till sist tillsätts vattnet, börja med halva mängden, och mixa ihop till en fin pajdeg. Ta bara så mkt vatten som behövs.

Tryck ut pajdegen i en pajform och ställ in i kylen ca 30 min (gör absolut inget om den får stå längre, går bra att förbereda).

Nagga pajskalet med en gaffel och förgrädda i 175 grader 10 min precis innan det ska fyllas.

Vrid upp temperaturen till 200 grader.

Fyll med vad du känner för, jag tog laxrester, tärnad zucchini och strimlad röd paprika. Slog sedan över äggstanningen och strödde över den tärnade grillosten allra sist.

Grädda i 200 grader ca 40 min till stanningen blivit fast. Servera gärna någon god grönsallad till.

Jag har precis läst ytterligare en väldigt intressant bok, Nutritient Power, Heal Your Biochemistry and Heal Your Brain av William J. Walsh. Det började med att jag fick ett tips av en klient om denna sida och när jag läste där om kopparöverskott (som jag mer och mer känt att jag ramlat in på) och hur det påverkar signalsubstanserna i hjärnan så var det som att få en rak höger i magen! Sidan och boken handlar inte bara om kopparöverskott utan även om andra biokemiska orsaker till depression, däribland metyleringsproblem som också är något jag börjat nysta i. Men just den biten får anstå till senare blogginlägg. Oftast är det också en kombination av obalanser, inte bara 100% av det ena eller andra.

Innan någon nu börjar gå upp i atomer av ilska och tror att detta handlar om att alla mentala problem kan botas med vitaminer och att mediciner bara är av ondo, så är det inte! Boken går ut på att pga genetiska förutsättningar men också miljöaspekter (gifter osv) så kan vi få olika brister som ger mentala symtom, mer eller mindre allvarliga. Alla mediciner har tyvärr rätt svåra biverkningar, och genom att identifiera faktiska brister och rätta till dessa med näring så kan man också minimera behovet av medicin. Ibland eliminera behovet helt, men inte alltid. Det är också viktigt att ge RÄTT medicin, en människa som redan har brist på serotoninåterupptagare ska inte ha SSRI, då blir symtomen ännu värre.

Tillbaka till detta med kopparöverskott nu då. Jag har i några tidigare inlägg skrivit om kopparspiral, bla ett inlägg om ett case med vikt- och foglossningsproblem och ett annat om biverkningar. Det här inlägget blir en lite mer djupdykning i detta med de mentala problem som många upplever/upplevt med sin kopparspiral. Men det är inte bara kvinnor med kopparspiral som kan få kopparöverskott. Under graviditetens 9 månader fördubblas mängden serumkoppar hos kvinnan tex. Detta för att snabbt kunna skapa nya blodkärl (sk angiogenese) som behövs för normal tillväxt av fostret. Så fort barnet är fött ska denna nivå ner till normal igen, och här kommer kvinnans förmåga till snabb eliminering med i bilden. Genetik eller annan belastning av exvis miljögifter kan göra att levern inte funkar så bra, och det är det som är huvudvägen ut för kopparen.

I en studie från 2007 har man mätt upp signifikant högre serumkoppar hos deprimerade kvinnor som haft förlossningsdepression än kvinnor som inte haft det. Spännande här var också att även deprimerade kvinnor utan historia av förlossningsdepression hade högre serumkoppar än de kvinnor som inte var deprimerade öht, dock inte lika högt som de kvinnor med en förlossningsdepression i bagaget. Hos deprimerade män kunde man inte hitta högre kopparnivåer, det stämmer också bra med vad W Walsh skriver i boken om att av de individer med depression han mött som haft kopparöverskott har 96% varit kvinnor.

Vad är det då som kan hända med signalsubstanser i hjärnan hos individer med kopparöverskott? Dopamin är en signalsubstans som utsöndras i vårt belöningssystem och gör att vi känner oss glada, nöjda, på topp. Den där känslan när man utfört och bockat av en riktig surdeg på sin "to-do"-lista, "yes jag gjorde det"! Noradrenalin är en signalsubstans som utsöndras vid stress, när det är dags att dra igång vårt alarmsystem. Nu är det fara och färde, stäng av matsmältning och fortplanting, styr blodflödet till musklerna och hjärnan istället, öka pulsen, höj blodsockret, nu är det slåss eller fly som gäller! Noradrenalin bildas av dopamin, och det sk enzym som gör att detta sker byggs bla av koppar. Brist på koppar, mindre enzym, mer koppar mer enzym.

Om man har för mycket noradrenalin så får man ett konstant stresspåslag, hjärnan går på högvarv tom på natten, magen funkar inte, hjärtat slår och eftersom ingen fara hotar så fattar man inte heller varför allt detta sker vilket givetvis kan upplevas som väldigt ångestfyllt. För lite dopamin gör att ingenting känns roligt eller meningsfyllt. Det här är exakt vad många kvinnor med kopparspiral beskriver!

Den här texten skrev en kvinna i ett inlägg i koppargruppen på facebook förra veckan:
"Satte in kopparspiral för 6 veckor sedan idag. Har nu under 5 veckors tid haft så himla mycket oro/panikångest. Först bara på kvällen men nu dygnet om. Aldrig mått såhär innan, med massa fysiska symptom. Har varit hos läkare två gånger som säger att min puls är hög pga stress och ångest. Kan det vara från spiralen denna plötsliga ångest kommer ifrån? Trots att den bara har varit inne i 6 veckor?"

Ja, jag vet vad jag tror iaf. Denna vecka togs spiralen ut, efter att ha suttit 7 veckor alltså, och hon har på bara några dagar blivit mycket bättre. Fortfarande symtom kvar men bättre dag för dag. Hon var inställd på att hon gjorde ett bra, hormonfritt val när hon valde kopparspiral. Det var inte förrän efter att hon fick dessa jobbiga symtom som hon började fundera på om det kunde vara spiralen, eftersom det var det enda som ändrats. Det var då hon hittade till koppargruppen.

2005 publicerades en studie på mexikanska kvinnor med kopparspiral, den nya modellen med fördubblad kopparyta. Serumkoppar var dubbelt så hög hos kvinnorna med spiral än kvinnorna utan, nivån låg också klart över övre gränsen för normalt. Kvinnornas ålder eller hur länge de haft spiralen spelade ingen roll. Eftersom värdena i denna studie klart skiljer sig från de värden man sett med de tidigare spiralerna (med mycket mindre kopparyta) rekommenderar man i studien att man ska undersöka detta vidare.

2009 gjordes en annan studie där man inte bara tittade på kopparnivån i blodet (plasma denna gång) utan även mätte olika markörer för oxidativ stress och leverskada. Också i denna studie använde kvinnorna den nya typen av kopparspiral med större kopparyta. Resultatet blev att inte bara kopparnivån var högre, även markörerna för oxidativ stress och leverskada ökade. Dessutom ökade nivåerna (utom själva kopparnivån) med tiden. Studien rekommenderade utifrån detta att kopparspiral inte används längre än 2 år i följd.

I Sverige verkar prov på koppar inte vara någon standardprovtagning. När jag söker efter det så hittar jag bara att analys av serumkoppar sker på Sahlgrenska Universitetslaboratoriet i Göteborg. Det speglar väl hur ointressant serumkoppar anses vara. Några kvinnor har bett sina läkare att ta prov på kopparnivån, men har blivit nekade. Enligt W Walsh så är serumkoppar ett enkelt och väldigt tillförlitligt prov för att hitta individer med depression relaterad till kopparöverskott. Enligt studierna jag refererat till ovan så verkar det heller inte vara någon tveksamhet med att mäta koppar både i serum och plasma. W Walshs erfarenhet är att SSRI ofta inte ger något resultat vid depressioner orsakade av kopparöverskott. Möjligtvis kan man bli lite bättre i humöret men oron och ångesten kan istället öka.

Som jag nämnt tidigare så är det inte bara kopparspiral som kan leda till kopparöverskott. Enligt W Walsh så handlar det oftast om kopparöverskott när kvinnor får depression i samband med förändringar i hormonerna; puberteten, graviditet, förlossning, klimakteriet, menopaus, men även när det handlar om PMDS alltså depression kopplad till menstruationscykeln. Man kan rent av ärva högt koppar från sin mamma om hon har särskilt högt koppar under graviditeten. Faktum är att alla barn föds med lite högt koppar. Genetik och andra belastningar kan göra att kopparen inte sjunker som den ska och cirkusen är igång. Prematura barn har inte sällan zinkbrist, vilket i sin tur hör ihop med högre koppar. Vegetarisk kost är generellt rik på koppar och fattig på zink. Detsamma gäller skaldjur och choklad. Den bästa källan till zink, utan att samtidigt ge mycket koppar, är kött och särskilt rött kött. Ett symtom på kopparöverskott kan vara att man mår illa av eller på annat sätt känner att man "inte tål" kött. Zink är det mineral som är viktigast för att balansera kopparnivåerna, när man med kopparöverskott äter något med rikligt med zink så kan kopparen börja frigöras för att transporteras ur kroppen. Det är detta man då känner av som illamående eller huvudvärk tex.

Kvinnor med kopparöverskott tål oftast inte hormonella preventivmedel, särskilt inte kombinerade varianter med östrogen i. Detsamma gäller för hormonterapi i klimakterie/menopaus. Som preventivmedel blir ofta kopparspiral "enda alternativet" eftersom preventivmedel utan hormoner eller koppar av många inte anses som "fullvärdiga" alternativ. Och eftersom det absolut inte ska påverka varken hormoner eller psyke så tas heller inte sådana symtom på allvar.

På begäran av en av medlemmarna i koppargruppen på facebook gjorde Läkemedelsverket i mitten av november i år en sammanställning av biverkningsrapporter gällande kopparspiral de senaste 5 åren. Sjukvårdspersonal hade under dessa 5 år skickat in 24 biverkningsrapporter på kopparspiral! I 10 fall handlade det om kvinnor som blivit gravida trots kopparspiral. Endast 4 rapporter från sjukvården handlar om "diverse symtom" där man angett symtom som trötthet, yrsel, hjärtklappning, håravfall, nedstämdhet och oro, vaginala symtom såsom flytning och mellanblödning, ospecifika synstörningar, utmattning, järnsmak i munnen, olustkänsla, rastlöshet, depression, magsmärta, klåda och aptitlöshet, koncentrationssvårigheter, muskelvärk, trötthet, minnessvårigheter, värk i kroppen, kraftig blödning, anemi, viktuppgång. 4 rapporter under de senaste 5 åren alltså. Det stämmer bra med vad kvinnor uppger, att barnmorskan eller gynekologen som tagit ut spiralen vägrat göra någon biverkningsanmälan på det som kvinnan misstänker är symtom som beror på spiralen. Jag läser om nya sådana fall varje vecka, det blir iaf 52 stycken på ett år. Det finns dock enstaka både gynekologer och barnmorskor som tar kvinnorna på allvar.

Under samma tidsperiod har Läkemedelsverket fått in 102 biverkningsrapporter från tillverkare, samt 128 från enskilda personer. Jag antar att här finns en del dubbelrapportering eftersom jag gissar att spiraltillverkaren skickar vidare de rapporter som de får till sig av såväl sjukvårdspersonal som enskilda personer. Tillverkaren har rapporterat 31 fall av "diverse symtom", och där räknas dessa upp: excruciating PMS (premenstrual syndrome), severe hairloss, dizziness, nausea, unfocused in mind, brain fog, "feeling that brain has spasm; feeling that brain is washing machine-like", panic attacks, anxiety, tiredness, abdominal discomfort, sensitivity to sound, swollen belly, visiondisturbance, formication and tingling sensation in the body, numbness in limbs, sensitivity to stress, feeling of distance to the world, irritation, headache, skin problems, acne, pressure over the chest, breating difficulties, sleeping difficulties. Av anmälningarna från enskilda individer är det 109 fall av "diverse symtom" som hjärntrötthet, hjärndimma, domningar och pirr i kroppen, IBS och magbesvär, tryck över bröstet, andningssvårigheter, hjärtklappning, synproblem, dimsyn, synrubbningar, ögontorrhet, koncentrationssvårigheter.

Ett stort problem som jag ser det är att kopparspiral ofta sätts in på kvinnor efter en förlossning. Hormonella preventivmedel är inte särskilt mycket bättre denna känsliga tid heller. När kvinnan redan kan vara påverkad av högre kopparnivåer sedan graviditeten och dessutom är nybliven mor. Allt som kvinnan upplever "skylls på" detta att kvinnan är trött, känslig efter graviditieten och som nybliven mor, får inte sova på nätterna, har för lite egentid, ammar för mycket, tränar för lite. Får man höra det tillräckligt många ggr både från sjukvården, släkt, vänner och andra mammor så tror man lätt själv att det är sanningen, att bli mamma ÄR en stor omställning för kvinnan! Men extra lätt blir det att bortse från kopparspiralen eftersom den absolut inte ska ge andra biverkningar än möjligvis rikligare mens.

Det är verkligen på hög tid att kvinnor blir tagna på allvar!

Raggmunkar Paleo Style ca 16-20 st

10 ägg
4 dl (en burk) kokosgrädde
1 dl kokosmjöl
2 tsk fiberhusk
0,5-1 tsk salt (jag tar 1 tsk flingsalt)
minst 350 gram zucchini, gärna uppåt det dubbla

Kokosolja till stekningen

Vispa ägg och kokosgrädde i en bunke.

Blanda kokosmjöl och fiberhusk och vispa ner i äggblandningen. Smaka av med salt.

Medan smeten står och tjockar till sig lite, riv zucchinin grovt (jag brukar varken skala eller kärna ur, jag köper ekologiska som väger ungefär 3-400 gram styck).

Pressa ur så mycket vätska du kan ur zucchinin och vispa sedan ner i smeten.

Stek på medelvärme i kokosolja. Jag tar 0,5 dl smet till varje lagg och stryker ut dem lite med stekspaden.

Jag tycker att de är godast med egen lingonsylt, dvs kokta lingon som bara är ytterst lite sötade med honung (bara sådär att inte tungan krullar sig i gommen), och lite fläsk till. Fläsket steker jag på en plåt i ugnen på 150 grader under tiden jag gräddar raggmunkarna.

Iaf, nu har jag bestämt mig för att ta tag i den där rackarns stortåleden. Stötvågsbehandling gav inget resultat. Jag får inte ordentlig kontakt med den i mina spiralövningar, och jag vill jobba från flera håll! Att jag har svårt med sätesaktiveringen på den sidan kanske hänger ihop med dålig återkoppling från foten och stortån? Vad är hönan och vad är ägget?

Bestämde mig för att prova zonterapi, träffade en nyinflyttad barfota sådan på lite olika evenemang med barfotatema. Pa Sandberg heter han. Han har så smått också börjat med spiral stabilisering för egen del. Han vred och bände rätt rejält med min stackars stortå första ggn, det är förmodligen lite artros i den. Det knastrade och skrapade. Mycket roligt hittade han i mina fötter, mina korta bröstmuskler på vänster sida, mina korta höftböjare, min stela nacke på höger sida (innan jag ens märkt den själv), min bökande länd/bäckenövergång också på höger sida. Den senare var riktigt elak, nästan så jag flög i taket första gångerna när han jobbade med de punkterna på mina fötter! Och min högra stortå, den med tidigare hallux valgus, höll sig naturligt betydligt rakare redan efter första behandlingen.

Sen har jag själv också töjt och bråkat med min vänstra stortåled, och jobbat med rörligheten i höftböjarna. Stortåleden är klart stelare än höger, men gör inte alls lika ont längre. Tidigare skar det som knivar i leden om jag råkade slå i tån, eller klev på någon sten/rot precis under själva leden när jag sprang. Det finns hopp! Helt bra blir den nog aldrig, men skam den som ger sig! Min broskbyggande och antiinflammtoriska ”kur” är bra även för tåleden, inte bara för knät :-)

Vid mitt senaste besök så konstaterade Pa, från var jag hade mina ömmaste punkter runt leden, att jag nog omedvetet lyfter på stortån för att skydda leden. Och att steget då också blir kortare så att höftböjaren inte sträcks lika mycket på den sidan. Så det ska jag nu försöka jobba bort! Lämpligtvis genom helt barfota i ojämn terräng.

Så äntligen fick skorna vara helt kvar hemma, först 1 km asfalt till slingan, sedan ca 5 km på rot- och stenrundan som jag brukar kalla den, och ca 600 m asfalt hem sista biten. De där kottarna jag oroat mig för kände jag aldrig av. Underlaget är så pass mjukt att kottarna sjunker ner. Och inte slog jag i några tår. Och det vassaste jag klev på var gruset på några 100 m grusväg. Det var så sagolikt skönt för fötterna, ja utom gruset då, inte minst när jag klafsade genom leran på ett par ställen sista biten där det är lite mer sankt. Och nu 10 timmar senare så känner jag fortfarande hur det pirrar skönt i fotsulorna. Så har du inte testat, sparka av dig skor och strumpor och tassa försiktigt iaf en bit barfota på en mysig stig i skogen! Du kommer inte att ångra det :-)

Den här artikeln for förbi i mitt flöde på facebook häromdagen. Vårt mikrobiom, tarmfloran, blir mer och mer aktuell som en mycket viktig spelare i människans hälsa genom hela livet. Så viktig att den mänskliga bröstmjölken innehåller många ggr fler och hundratals ggr mer oligosackarider som föder tjocktarmsbakterierna än vad komjölk gör. Inte ens chimpansens mjölk kommer i närheten av bröstmjölken på den fronten. Mängden oligosackarider är tom den 3e mängdmässigt största ingrediensen i bröstmjölk, efter laktos och fett. Så mycket av något som människans magtarmsystem inte ens kan spjälka och ta upp som näring/energi i blodet! Mammans kropp spenderar stora mängder resurser på att producera något som bara föder babyns tarmbakterier.

Men resultatet av detta blir en tarmvägg som håller tätt, ett aktivt immunförsvar, ett potent skydd mot många patogener som annars skördar stora mängder liv och även näring nödvändig för den snabba tillväxten av babyns hjärna.

Här följer en komprimerad sammanfattning på svenska av den engelska artikeln:

Mjölk är något som hör till däggdjur. Vad mjölken innehåller varierar dock mycket mellan arterna. Alla däggdjursmammor producerar komplexa sockerarter som kallas för oligosackarider i mjölken. Människans mjölk innhåller extremt många olika sorter oligosackarider, än så länge har man identifierat mer än 200 olika sk HMOs (human milk oligosaccharides). Det är 5 gånger fler än vad som finns i komjölk, och till mängden hundratals ggr mer. HMOs är den 3e största ingrediensen i bröstmjölk, efter laktos och fett. Inte ens chimpansmjölk kommer upp i denna variation och mängd.

Oligosackarider kan dock inte spjälkas av vårt magtarmsystem, de kan alltså inte tas upp direkt och ge näring eller energi åt babyn. Men som allt annat som är så fascinerande med den mänskliga varelsen, dessa HMOs måste ha en viktig funktion för babyn annars skulle inte mammans kropp spendera så mycket resurser på att skapa dessa.

Oligosackarider passerar genom magsäcken och tunntarmen och kommer oförstörda ut i tjocktarmen. I tjocktarmen blir de föda åt våra så viktiga tarmbakterier. 2006 hittade man att HMOs fungerade som näring åt en specifik tarmbakterie, nämligen Bifidobacterium longum infantis, Bif. infantis. Så länge Bif. infantis försörjs med HMOs så konkurrerar den bakterien ut alla andra bakterier i tarmfloran. Bif. infantis har en unik sammansättning av 30 olika enzymer för att kunna bryta ner just HMOs, en sammansättning som ingen annan Bif. variant har. Helt i linje med detta så ser man också att ammade barns tarmflora består till största delen av just Bif. Infantis.

När Bif. infantis bryter ner HMOs så producerar den istället kortkedjade fettsyror som blir till föda för barnets tarmceller. Bla så stimulerar dessa fettsyror tarmcellerna att producera ett protein som tätar hålen mellan cellerna, vilket får tarmen att ”hålla tätt”, mikroberna i tarmen kommer inte in i blodbanan. Något annat som tarmcellerna producerar är antiinflammatoriska molekyler som styr immunsystemet. Om Bif. infantis istället får bara laktos, ”vanligt” mjölksocker, så påverkas inte barnets tarmceller på detta sätt.

Exakt varför människans mjölk skiljer sig så pass mycket från andra däggdjurs vet man inte idag. En teori är att det har med våra stora hjärnor att göra. Dessa växer extremt fort under barnets första år. Det beror delvis på en näringsämne kallat sialinsyra, vilket är en monosackarid som Bif. infantis producerar när den ”äter” HMOs. HMOs blir alltså även föda åt barnets växande hjärna. Det skulle också kunna förklara varför mer sociala arter av apor har mer olgisackarider i sin mjölk än de arter som lever mer som enstöringar.

Något annat man upptäckt är att HMOs skyddar mot sjukdomar. HMOs liknar till utseendet något som kallas glykaner, en sorts sockermolekyler. När patogener, gifter, kommer ner i magtarmsystemet så sätter de sig på glykaner. Men om det finns HMOs i magtarmsystemet så sätter sig gifterna istället på dessa, vilka då blir som ett skydd för tarmens celler. Salmonella, listeria, kolera, Campylobacter jejuni (vanligaste orsaken till bakteriell diarré), Entamoeba histolytica (en amöba som orsakar dysenteri) och många varianter på E. Coli är exempel på patogener som man sett att HMOs skyddat mot. Det kan också vara dessa HMOs som gör att hälften av alla barn som ammas av HIV-infekterade mödrar inte blir smittade av HIV-viruset, trots att de under månader får i sig smittad bröstmjölk.

Sötsyrlig grönkålssallad ca 2 personer
4 stora grönkålsblad
2-3 msk olivolja
1 msk äppelcidervinäger
1 tsk honung
1 näve pinjenötter

Riv bort mittnerven på grönkålsbladen och kör dem i mixern så de blir ganska finhackade.

Häll upp i en skål, häll över oljan och vinägern. Ringla över honungen och rör om ordentligt. Strössla över pinjenötterna.

Passar till det mesta :-)

Vissa av föreläsningarna har jag ju hört några ggr vid det här laget, andra var nya eller uppdaterade. Det är mycket intressant att få ta del av inte bara spikraka solskenshistorier, utan också bakslag av olika de slag. Stress tex är ju något som påverkar kroppen väldigt negativt, och som kan ge ett utslag på vikten även om man äter som man ska. Inte ett öga var torrt efter Halvalindhas föreläsning om hennes tuffa vår.

Och vi fick också ta del av att det faktiskt går att överäta sig upp i vikt på LCHF, det är inte alla som kan äta fritt helt utan att ha koll på hur mycket det faktiskt blir under en dag. Johan Falk lanserade sin nya hemsida Lagom LCHF efter sin föreläsning, där han delar med sig av sina erfarenheter av vad som funkar, och inte, för just hans kropp. Det är viktiga kunskaper att ta till sig och ha med sig!

Det förelästes också om paleo på detta event, liksom på LCHF-kryssningen senast. I Säffle var det Jenny och Magnus Andersson från fina Under Vårt Tak som föreläste. Vilken fantastisk hälsoresa framförallt Magnus gjort, från sängliggande under flera år med ständiga toabesök till IBS-fri med hjälp av paleokost. De delade med sig inte bara av tips om kost, utan även om livsstil såsom själslig och kroppslig återhämtning och naturlig träning. Och de var precis lika trevliga att träffa i verkligheten som på "nätet" :-)

På LCHF-kryssningen senaste pratade Cecilia Nisbet Nilsson och Karl Hultén om sina hälsoresor där de läkt flera autoimmuna problem med hjälp av autoimmun paleo (AIP). I Säffle träffade jag en kvinna som efter mångårig LCHF-kost nu sedan några månader åt AIP vilket resulterat i att hennes jobbiga psoriasis numera var nästan helt läkt. Det är inte utan att man blir lite religiös över vad kostförändringar faktiskt kan göra. Och lika heligt förbannad blir jag på sjukvården som ständigt talar om för dessa människor att deras sjukdomsbild är kronisk, att kosten inte spelar någon som helst roll utan att de måste vänja sig vid att leva med sina svåra besvär.

Agneta Schnittger, gynekolog och obstetriker med vidareutbildning i nutrition och diabeteskunskap, föreläste om LCHF med diabetes. Hon är aktiv i gruppen Smarta Diabetiker på facebook, och jag har haft förmånen att tidigare träffa henne på en av gruppens träffar i Stockholm. Jag har bägge hennes böcker, Insulin den felande länken och Låg insulin regim, som båda borde läsas av all sjukvårdspersonal. Jag hann prata lite hormoner med henne under en av grillkvällarna, och bjuda henne på lite av min egen kombucha. Hon och hennes man bjöd på vin från det vinodlarkooperativ i Frankrike de ingår i.

Annika Dahlkvist, Andreas "Kostdoktorn" Eenfeldt och Ann Fernholm föreläste i vanlig ordning. Andreas och Ann jobbar båda hårt med att sprida kostens betydelse för hälsan på olika håll, Annika är inte längre lika aktiv. Hon gjorde ett hårt jobb när hon startade igång det hela för ett antal år sedan. Andreas verkar genom både det svenska och det engelska forumet, Ann genom sina böcker och genom den så viktiga Kostfonden som samlar in pengar för att bekosta kvalitativa studier kring kostens påverkan på olika sjukdomstillstånd. En första studie kring kost vid IBS är på väg att starta i höst. Nästa på tur blir en studie kring kost vid diabetes typ-1. Kostfonden har jag varit månadsgivare till sedan den startade. Ann poängterade att alla bidrag är lika viktiga, oavsett om man bara kan sätta av 20 kr per månad, eller en liten engångsinsättning. Befintliga och nya månadsgivare fick en pin, de finns också att köpa via hemsidan.

Min lärare och kollega Jonas Bergqvist, Paleo Institute, föreläste igen på eventet. Han bjöd på inspiration om hur vi kan fasta oss friskare, och likt Jenny och Magnus kom han också in på vikten av själslig läkning för att leva länge och frisk.

Fredrik "Majoren" Söderlunds föreläsning är som alltid inspirerande för alla nya besökare. Det sporrar att höra vilka enorma hälsoförbättringar flera av hans kollegor inom försvaret har gjort bara genom att förändra sin kost. Jag fick av en kvinna på sista grillkvällen höra att hon denna gång fått med sig sin syster och svåger till eventet. Systern hade med sig en chipspåse som hon ätit hälften av första kvällen (det var kvällen innan föreläsningsdagarna). Den andra hälften åkte i soporna efter första dagens föreläsningar, det är ett gott betyg!

Liksom förra året var vi också ett gäng som begav oss ut på löptur efter föreläsningarna. För min del så avslutade jag dessa löpturer med ett dopp i Vänern, som i år var lite "upprörd". Uppskattar temperaturen till 17-18 grader.

Ett par "kändisar" som jag haft mycket kontakt med via nätet det senaste året men aldrig tidigare träffat IRL var Maria Jallow (vars blogginlägg jag delat på min facebooksida ett par ggr under våren, om återställningen av den GBP hon gjorde för drygt 20 år sedan) och Martina "High Fat Fitness" Johansson. Jag är så glad att de två var några av dem jag hann prata en del med under grillkvällarna. Maria sliter hårt med att stötta GBP-opererade med tuffa komplikationer och överviktiga som ännu inte gjort en GBP och som är öppna för andra alternativ, i sin facebookgrupp. Även jag är aktiv där med tips kring kost, näring och hormoner. Martina bloggar och skriver böcker på löpande band om biohacking, kost, träning och hälsa :-)

Jag delade stuga med ett gäng tjejer jag träffat på tidigare kryssningar/happenings, vi sammanstrålade från Gävle, Västerås, Göteborg och Uppsala. Eftersom vi alla är matintresserade så passade vi också på att inspireras av varandra, så vi skötte middagen olika kvällar. Skönt att bara behöva planera för en kväll :-) Min kväll blev det kycklingknyten inspirerade av Birgitta Höglund (hon var inte med i år) med ett örtsmör. Övriga kvällar blev det lax av olika varianter med två olika versioner på Hollandaisås, signerade Marie Norder Aspholm och Pernilla Lantz.

På hemvägen stannade vi till vid Grön ko i Värmlandsbro, har du vägarna förbi så är det väl värt ett besök! Jag passade på att shoppa loss på goda ostar, korvar och gräsbetesfärs.

LCHF-eventet i Säffle ligger alltid som en långhelg direkt efter midsommar. Invigning torsdag kväll med grillning på Duse Udde camping, föreläsningar hela fredagen och lördagen, och grillning även dessa kvällar. Gott om tid för umgänge alltså, och man behöver givetvis inte stanna hela tiden. Nybörjare är extra välkomna! Känner du dig det minsta intresserad, så se till att kryssa för tors 29/6 - sön 2/7 2017. Det har jag gjort, hoppas att vi ses!

Jordgubbstårta

7 äggvitor (jag sparar äggvitor i frysen när det blir över, går utmärkt att tina och vispa)
lite pressad citron
1/2 tsk vaniljpulver
1 dl sötmandel (eller andra nötter), finhackad i matberedare (vill man ha grövre nöthack kan man hacka för hand eller hacka kortare tid)

Fyllning:
ca 3 dl vispgrädde
ca 400 g jordgubbar

Vispa äggvitorna ihop med citronen och vaniljpulvret till ett rejält vitt fluff.

Rör försiktigt ner nöthacket.

Rita upp 2 rundlar av lagom storlek på ett bakplåtspapper. Jag tog en assiett från vardagsservicen, fick lagom plats 2 stycken.

Dela upp smeten i de 2 rundlarna och bred ut till ett jämnt lager.

Grädda i 190 grader ca 12 minuter till den fått fin färg. Bottnen blir lite seg, inte spröd.

Precis innan servering, vispa grädden, skölj och noppa jordgubbarna. Lägg ena bottnen på en tallrik, bred över ett lager med grädde. Skiva lite jordgubbar och lägg på grädden över hela bottnen. Lägg på nästa botten och bred resten av grädden ovanpå. Garnera med halva och hela jordgubbar, efter tycke och smak :-)

Så här ser mina fötter ut när jag med egen muskelkraft flyttar ut höger stortå på rätt plats.

Så här ser det ut när jag sätter min fot ovanpå mina minimalistiska löparskor.

Jag grävde fram mina 2 senaste par "löparskor", från tiden innan jag halkat in i barfotaträsket. Från den tiden när min högerfot utvecklade en hallux valgus (jag är inte född med den). Mina som jag tyckte då fantastiskt sköna löparskor, med riktigt bred och dämpad sula så att jag med mina platta fötter inte pronerade. Jag tog ut innersulan och ställde mig på den med min nu raka stortå på rätt plats.

Då är det här ändå 2 par skor som faktiskt är breda i framfoten, långt ifrån de "nätta" skor som far förbi i flödet.

Mycket gladare blir jag när jag istället ser Freefoots inlägg med bilder på skorna som deras kunder haft när de kom in i butiken resp när de gick ut. Bor du i Göteborgstrakten och är intresserad ta en sväng förbi där. Bor du istället i Stockholm så finns Sköna Skor där du kan prova och själv känna skillnaden.

Har du funderat över om din stortå kan jobba ordentligt i de skor du går och springer i?