Jag blev förra veckan dubbelt påmind om att jag ju skulle skriva ett blogginlägg om en kurs som jag var på för några veckor sedan. En kurs om DNA-tester, vad vi kan läsa ut av våra gener. Det som påminde mig om detta var först en länk på facebook till en gammal artikel i Forskning och Framtid om att olika individer reagerar olika på mediciner beroende på genuppsättningen. Hur mediciner bryts ner i kroppen styrs nämligen väldigt mycket av 8 olika leverenzymer. Som individ kan du helt sakna vissa av dessa enzymer, eller åt andra hållet ha extra mycket enzym pga att du har fler kopior än normalt av en gen. Farmakologer är väldigt väl medvetna om detta, men de läkare som möter patienten och skriver ut medicinen verkar sorgligt okunniga. I mitt arbete stöter jag inte sällan på individer som exvis får väldigt jobbiga biverkningar av olika mediciner, något som inte tas på allvar.
Den andra påminnelsen om detta var just ett långt samtal med en hormonklient. En kvinna som inte alls tål mediciner. Hon är ett skolexempel på vad som beskrivs i artikeln jag länkar till ovan, hon får alla biverkningar men ingen effekt. Och ingen av läkarna har visat någon förståelse för detta utan man ifrågasätter henne istället som simulant. När man läser artikeln så låter det inte helt otroligt att hon är en av de 7% svenskar som helt saknar CYP2D6 och därför får höga koncentrationer i blodet och därmed mycket biverkningar. Om medicinen då är sådan att den först måste brytas ned något steg för att bli verksam, så får man ju heller ingen effekt. Här är en annan artikel (på engelska) om hur olika mediciner kan påverka varandra, och lite mer om vilka mediciner som är beroende av vilka enzymer. För den som vill grotta ner sig lite mer.
Den andra påminnelsen om detta var just ett långt samtal med en hormonklient. En kvinna som inte alls tål mediciner. Hon är ett skolexempel på vad som beskrivs i artikeln jag länkar till ovan, hon får alla biverkningar men ingen effekt. Och ingen av läkarna har visat någon förståelse för detta utan man ifrågasätter henne istället som simulant. När man läser artikeln så låter det inte helt otroligt att hon är en av de 7% svenskar som helt saknar CYP2D6 och därför får höga koncentrationer i blodet och därmed mycket biverkningar. Om medicinen då är sådan att den först måste brytas ned något steg för att bli verksam, så får man ju heller ingen effekt. Här är en annan artikel (på engelska) om hur olika mediciner kan påverka varandra, och lite mer om vilka mediciner som är beroende av vilka enzymer. För den som vill grotta ner sig lite mer.
RSS Feed
