Jag har en stortåled som har bråkat i några år. Vänsterfoten, samma sida som jag har en broskskada i knät (konstaterat med titthål) som gjort att jag haft svårt att göra knästående övningar (men knät har blivit mycket bättre, jag har kört stenhårt med benbuljong, omega-3, gurkmeja, MSM och glukosamin i några månader nu). Vänster höftböjaren är stelare (det har jag också jobbat med), likaså är SI-leden på den sidan inte lika rörlig. Jag har i ett tidigare inlägg också skrivit om att jag har svårare att få till ”nypet” i nedre delen av stora sätesmusklen på den sidan. Det gäller fortfarande trots att jag nu har fått till en betydligt bättre rörlighet i höftböjarna. På högersidan har jag istället en liten hallux valgus, men den har jag i princip tränat bort sedan tidigare, och en irritation i övergången länd/korsben. Kanske är det senare en buktande disk. Länd/bäckenproblemet har jag haft sedan mitt första barn föddes, det är alltså 22 år vid det här laget. Inte så konstigt om jag slitit snett på kroppen.
Väldigt bra fråga! Helt barfota på asfalt har jag sprungit många ggr under ett par års tid, som längst 6 km. Men i skogen har det blivit mina tunnaste minimalistiska skor (VivoBarefoot The One), eller Trail Freak. ”Det är ju en massa kottar på stigen, det måste göra ont”, ”Tänk om jag slår tårna i en sten eller en rot” (det är fullt av stenar och rötter på den stig jag brukar springa hemmavid), ”Tänk om jag kliver på något vasst”...
Jag har en stortåled som har bråkat i några år. Vänsterfoten, samma sida som jag har en broskskada i knät (konstaterat med titthål) som gjort att jag haft svårt att göra knästående övningar (men knät har blivit mycket bättre, jag har kört stenhårt med benbuljong, omega-3, gurkmeja, MSM och glukosamin i några månader nu). Vänster höftböjaren är stelare (det har jag också jobbat med), likaså är SI-leden på den sidan inte lika rörlig. Jag har i ett tidigare inlägg också skrivit om att jag har svårare att få till ”nypet” i nedre delen av stora sätesmusklen på den sidan. Det gäller fortfarande trots att jag nu har fått till en betydligt bättre rörlighet i höftböjarna. På högersidan har jag istället en liten hallux valgus, men den har jag i princip tränat bort sedan tidigare, och en irritation i övergången länd/korsben. Kanske är det senare en buktande disk. Länd/bäckenproblemet har jag haft sedan mitt första barn föddes, det är alltså 22 år vid det här laget. Inte så konstigt om jag slitit snett på kroppen.
0 Comments
En platt mage är något som står högt på önskelistan för många. När man kommer till gymmet så vill man träna sig till platt mage och smal midja. Magövningar som situps och crunches, plankan och annan coreträning är populärt. Får man då en platt mage och smal midja av det?
För det första så gäller det att magen mår bra om den ska kunna bli platt och smal. En mage som är gasig, uppblåst, gör ont eller är allmänt orolig vill inte tryckas ihop och kan därmed heller inte bli platt. Om man inte snör in den i något korsettliknande klädesplagg. Snarare vill man istället sjunka ihop för att minska på trycket, vilket ger en urusel hållning och massor av spänningar i framförallt rygg, nacke och skuldror. Så i mångt och mycket handlar det om att äta sig till en platt mage och smal midja. Och då inte bara i bemärkelsen att minska på ev fett i och runt buken. Det gäller att hitta vad just din mage mår bra av, och ta bort sånt som den helt uppenbart inte klarar av. Jobba med matsmältning och tarmflora. Detta är något som jag både en och två gånger frågat mig eftersom jag så ofta träffar på det med träningsklienter. Jag har också på mig själv märkt att jag har svårare att få till riktigt bra aktivering i vänster skinka, det är också den sida jag har en broskskada i knät. Vadå "dra in svansen" förresten? Jo inte puta med rumpan och svanka när man står, går och springer framförallt, utan tänka sig att man har ett snöre fastbundet i svanskotan som man drar framåt mellan benen.
Jag var på kurs nere i Prag i november, där fick vi (7 instruktörer från Sverige) 2 dagars duvning av Dr Richard Smíšek, "Mr Spiral Stabilisering himself". Vad Spiral Stabilisering är har jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg. Väldigt kul och enormt inspirerande, inte minst att vara i ett gäng där alla har samma tankar kring just detta med hur muskulaturen är tänkt att användas. Där fick jag klart för mig att det är den allra nedersta delen av Gluteus Maximus, stora sätesmuskeln, som jag har svårt att få tag i just på vänster sida. Jag passade också på att köpa med mig ett par CD-skivor med presentationer och övningar. Bland annat en med övningar före, under och efter graviditeten. Där finns en 164 bilder lång genomgång av "Stabilization of the pelvic floor", vår ack så viktiga bäckenbotten, där jag hittat mycket matnyttigt. Dags att skriva ett inlägg om vad nu detta med spiral stabilisering är!
Väldigt kortfattat kan man sammanfatta det så här: när vi är stilla, tex står rakt upp och ner, så använder vi muskler som går mestadels i riktningen huvud-fötter, alltså vertikalt, och som trycker ihop våra leder; kotpelaren, höfter, knän och vrister/fötter. Inget konstigt med det, vi blir stadiga genom detta. Men när vi går eller springer, så rör vi på alla dessa leder; knän, fötter och höfter helt uppenbart, men även kotpelaren där det handlar om en rotation. Vid varje steg så roterar överkroppen så att skuldrorna rör sig framåt/bakåt, och armarna följer med som pendlar. Om vi använde samma muskler som när vi står stilla, så skulle vi röra alla dessa leder samtidigt som vi trycker ihop dem. Det innebär ett stort slitage på ledbrosk och diskar. Det som istället händer, eller snarare ska hända, är att vi använder oss av muskelkedjor som löper i spiraler runt kroppen, med start uppe i skulderpartiet, genom bålens sneda bukmuskulaturer, via stora sätesmuskeln, senstråket på utsida lår, fram- och utsida underben, över vristen och ner i stortån. I grova drag. Det finns även andra spirala muskelkedjor som inte går hela vägen ner, men det är överkurs :-) Nuläge: 47 år ung och har som längst i höst sprungit 6 km helt barfota på sopad asfaltsväg, utan att få några skavanker i form av blåsor eller annat. Med FiveFingers har det blivit 10 km. Jag har så länge jag kommer ihåg haft låga fotvalv och urdålig hållning. Krummad bröstrygg, onaturligt stor svank, framåtroterade axlar, huvudet framför kroppen. Jag fick höra att jag skulle sträcka på mig, dra bak axlarna och inte gå inåt med tårna. Kanske någon annan som känner igen sig? Formgjutna sulor från tonåren, när jag började spela bandy och sprang en del på försäsongsträningen. Det är ju så man traditionellt "behandlat" platta fotvalv och tillhörande benhinneproblem. Men jag har inte varit så himla duktig på att använda inläggen, de gjorde ju så förbaskat ont i mina stackars obefintliga fotvalv! Jag provade ut nya löpskor på löpband där man bara filmar fötterna och avgjorde hur mycket pronationsstöd just mina fötter behövde för att inte fotvalven skulle falla in. Riktigt breda sulor var vad som "passade" min fötter. Jag har vad jag minns alltid gillat att gå barfota ute. De senaste 21 åren har jag bott i ett hus med golvvärme överallt, så hemma är jag oftast helt barfota, sommar som vinter. Jag har haft problem med foglossning vid mina graviditeter. När son nummer 2 var väldigt liten råkade jag ett par ggr ut för att jag blev sned i länd/bäcken. Kunde inte ha rak rygg när jag stod på båda fötterna samtidigt. Riktigt obehagligt! Fick då hjälp av naprapat för att få ordning på det. I 30-årsåldern satt jag intensivt framför datorn på jobbet, och "trots" ergonomisk kontorsstol fick jag problem med rygg/nacke och fingrar som domnade. Kiropraktorn via jobbet "knäckte loss" hela ryggen ett antal ggr och jag fick order att träna allt som putade och kutade, dvs bröstrygg, mage och rumpa. Framförallt bröstrygg och ländrygg samt höger höft är det som besvärat mig genom åren. Ihop med en obefintlig bäckenbotten från äldsta sonens födelse. Utbildningen till massageterapeut hösten 2009 gav mig de första pusselbitarna, då fick jag koll på vilka muskler det var som protesterade. PT-utbildningen med fokus på funktionell träning sommaren 2010 hjälpte mig att få kontroll på min hållning, den inre bålmuskulaturen och bäckenbotten. Jag började då också träna all styrketräning i FiveFingers eller barfota. Men låsningarna/besvären i bröst- och ländrygg samt höften fortsatte att irritera. Ett par naprapat/kiropraktorbesök per år behövdes för att hålla det hyfsat i schack, men riktigt besvärsfri blev jag aldrig. Trots att jag ansågs som vältränad och stark i såväl bål som rumpa, länd och skulderparti, allt det som skulle hjälpa mot denna typ av problem. Jag var noga med teknik och hållning i mitt jobb som massör och tränade regelbundet funktionell styrketräning. Först våren 2014 fick jag den sista viktiga pusselbiten (eller kanske är det säkrast att säga den senaste, man vet ju aldrig), när jag utbildade mig till instruktör i Spiral stabilisering. Där lärde jag mig om kroppens muskelkedjor, vertikala resp spirala, och hur de inhiberar varandra. Våren 2013 hade jag börjat att även löpträna i FiveFingers, riktigt korta snabba steg blev det, för det hade jag hört att man skulle ha. När vi gick igenom löpning med spiral stabilisering fick vi lära oss att det var en stegfrekvens på 180 bpm som var optimal, för att kunna utnyttja kraften som laddas in i senorna vid fotisättningen. Jag fick nu länga på mitt steg, och slå av på stegfrekvensen! Första gången jag sprang helt barfota utomhus, i mars 2014 med metronom i öronen för rätt takt, kändes det som om jag sprang väldigt långsamt! Men en snabb blick på klockan sa annat, jag sprang precis lika fort/långsamt som jag tidigare gjort. Ett par blodblåsor på tårna på bägge fötterna hann jag dra på mig på dessa första 14 minuter, tekniken var inte fulländad :-) Men efter att i åratal harvat runt i samma tempo, 5 km strax under 30 min och milen strax under 60, så gick det nu snabbt framåt! 5 km gick efter par månader på 26 min. Och mina problem med rygg och höft lös med sin frånvaro. Inga besök till naprapat/kiropraktor på hela 2014! Någon vecka innan jul var dock besvären tillbaka. Känslan av att vilja köra en armbåge i höger säte och likaså musculus iliacus (det senare omöjligt eftersom det sitter 3 lager bukmuskler i vägen) var alltför välbekant. Av olika anledningar hade det blivit dåligt med spiralträning och löpning under någon månad, men en del dater med skivstången. Stretch och rörlighetsövningar hjälpte inte. Så på självaste julafton gav jag mig ut på en 5 km-runda, med fokus på ordentlig spiral aktivering. Och efter den turen var besvären som bortblåsta igen! Underbart (och billigt)! Spiral stabilisering och barfotalöpning kommer definitivt att fortsätta vara en viktig del både i min egen träning och mitt arbete med mina klienter. Ett pass löpning eller en rask promenad är också ett pass bålträning. När vi går och springer på rätt sätt, dvs kopplar in våra spirala muskelkedjor ända uppifrån skuldrorna och ner i stortårna, så jobbar vi helt naturligt väldigt mycket med bålmuskulaturen. Det är inte armarna som ska dra framåt/bakåt utan det är bålen som roterar kring ryggraden med hjälp av muskelkedjor som startar med att skuldrorna jobbar växelvis framåt och bakåt. Muskelkedjor som sedan går genom olika delar av bukmuskulaturen, via rumpans viktiga muskler, på sin väg ner till fotvalven. Armarna pendlar bara med i rörelsen. Här är en länk till min favoritfilm i ämnet. Den brukar jag titta på lite nu och då, för att sen försöka efterlikna känslan av lätthet när jag själv ger mig ut. Lägg handen mot sidan av buken precis nedanför revbenen och känn att musklerna är spända och jobbar med i varje steg! Det ska hända både när du går och när du springer. Det fina med kråksången är att här får vi effektiv bålträning till vardags! Något jag tjatar på mina PT-klienter om. Spelar ingen roll hur många minuter de kan stå i planka om de inte använder styrkan i vardagen. För att kunna använda muskelkedjorna på rätt sätt krävs att vi kan koppla in våra fötter ordentligt, och inte trycker ihop tårna med trånga skor eller låser fotvalven med formgjutna sulor. Så platta, tunna och mjuka sulor som möjligt, med gott om plats för tårna att spreta. Allra helst helt barfota givetvis, men det är lite väl kallt för det nu :-) |
Sparat
August 2017
Kategorier
All
Vem är Jag?
Ingenjören som sadlade om till friskvårdsbranschen och vill inspirera till ett friskare liv genom naturlig mat och rörelse |