Vi är på sluttampen av den internationella amningsveckan. I Sverige är det bara 15% som lyckas helamma i de rekommenderade 6 månaderna, hälften så många som i Norge! Ersättning förs fram som en precis lika bra föda för det nyfödda barnet som bröstmjölk. Jag upplever att säga att amning och bröstmjölk är det bästa är att ”skuldbelägga” de som av någon anledning inte kan, eller vill, amma.

Vi människor har, som alltid, en slags hybris där vi tror att vi vet bättre än moder natur! Kemikaliesmörjor som margariner är mycket bättre för människan än fetter som vi kan få direkt från naturen, så till den milda grad att de naturliga fetterna tom tas bort ur livsmedel. Våra stackars fotvalv och fötter måste så klart få det bästa i form av dyra formgjutna sulor och den senaste stötdämpande löparskomodellen. Den mängd kolesterol vår egen lever producerar är livshotande för oss och måste medicineras ned med statiner. Och bröstmölk kan precis lika gärna bytas ut mot ersättning!

Eller?

Allt som oftast ser jag i löparforum bilder på sprillans nya, färgglada löparskor som är så fantastiskt sköna, och ägarinnan (ja det är mest i forum för kvinnor jag "hänger") bara längtar efter att få inviga dem. Och jag känner mig lika beklämd som deras tår måste vara när de har fötterna i dessa skor. För skorna är inte formade för naturliga fötter. Knappt en enda sko i flödet ger utrymme för att stortån ska kunna befinna sig på sin riktiga plats, i rak förlängning av sina senor, och därmed ha en chans att göra det viktiga jobb den är avsedd för: att lyfta fotvalvet. Därför är alla dessa skor också väl utprovade på sportaffärens löpband, så att "pronationsstödet" är det rätta för skoköparen. Tryck ihop tårna så foten inte själv kan hålla fotvalvet uppe och stoppa istället in en "bulle" som håller fotvalvet fixerat och effektivt förhindrar kroppens egen stötdämpning. Hur kan vi ens tro att detta är den perfekta skon för någons fot?

Så här ser mina fötter ut nu för tiden när jag bara sätter ner dem. På min högra fot har jag (haft) en begynnande hallux valgus. Något som jag aktivt jobbar med att åtgärda. Nu har jag utan ansträngning en liten glipa mellan stortån och pektån, något jag inte hade för ett par veckor sedan. Men 2 besök hos zonterapeuten Pa har gjort stor skillnad där. Redan tidigare har jag tränat upp fötterna så pass att jag själv kunnat "spreta ut" stortån på rätt plats, men när jag inte aktivt gjort det så har den automatiskt vridit in sig mot grannen igen.

Jag har länge tänkt att skriva ett inlägg om kopparspiral. I mitt tidigare inlägg om preventivmedel nämnde jag ju att även kopparspiral påverkar kroppen mer än man tror. Men jag har inte kunnat bestämma mig för vad jag ska skriva om först, biverkningar som sjukvården viftar bort, kvinnor som dumförklaras när de tror att de mår dåligt av spiralen, solskenshistorier från kvinnor som tagit ut sin spiral, lättnaden hos de kvinnor som trott de varit på väg att förlora förståndet när de själva hittat information om att det kan vara kopparspiralen som ligger bakom samtliga deras symtom. Det får helt enkelt bli ett inlägg med lite av varje!

Så kom det då, det fruktade men ändå väntade beskedet. I fredags vid lunchtid, och trots att vi bara hunnit träffas 4 ggr så började tårarna rinna. Ett SMS, från din telefon, men skrivet av din dotter. Du hade gått bort dagen innan.

Fyra ggr hann vi ses, under 3 veckors tid i början av året. Du hade bestämt dig att nu jäklar skulle det bli ordning på både din kost och din träning, så ditt blodsocker och dina många överviktskilon skulle besegras. Nu var DU och DIN hälsa prio 1! Trots din kropps begränsningar slet du på, bjöd på dig själv, det blev en hel del skratt. Magen protesterade, det var nog bandet runt magsäcken trodde du, det skulle du ta bort när du blev friskare.