Vi är på sluttampen av den internationella amningsveckan. I Sverige är det bara 15% som lyckas helamma i de rekommenderade 6 månaderna, hälften så många som i Norge! Ersättning förs fram som en precis lika bra föda för det nyfödda barnet som bröstmjölk. Jag upplever att säga att amning och bröstmjölk är det bästa är att ”skuldbelägga” de som av någon anledning inte kan, eller vill, amma.
Vi människor har, som alltid, en slags hybris där vi tror att vi vet bättre än moder natur! Kemikaliesmörjor som margariner är mycket bättre för människan än fetter som vi kan få direkt från naturen, så till den milda grad att de naturliga fetterna tom tas bort ur livsmedel. Våra stackars fotvalv och fötter måste så klart få det bästa i form av dyra formgjutna sulor och den senaste stötdämpande löparskomodellen. Den mängd kolesterol vår egen lever producerar är livshotande för oss och måste medicineras ned med statiner. Och bröstmölk kan precis lika gärna bytas ut mot ersättning!
Eller?
Vi människor har, som alltid, en slags hybris där vi tror att vi vet bättre än moder natur! Kemikaliesmörjor som margariner är mycket bättre för människan än fetter som vi kan få direkt från naturen, så till den milda grad att de naturliga fetterna tom tas bort ur livsmedel. Våra stackars fotvalv och fötter måste så klart få det bästa i form av dyra formgjutna sulor och den senaste stötdämpande löparskomodellen. Den mängd kolesterol vår egen lever producerar är livshotande för oss och måste medicineras ned med statiner. Och bröstmölk kan precis lika gärna bytas ut mot ersättning!
Eller?
Den här artikeln for förbi i mitt flöde på facebook häromdagen. Vårt mikrobiom, tarmfloran, blir mer och mer aktuell som en mycket viktig spelare i människans hälsa genom hela livet. Så viktig att den mänskliga bröstmjölken innehåller många ggr fler och hundratals ggr mer oligosackarider som föder tjocktarmsbakterierna än vad komjölk gör. Inte ens chimpansens mjölk kommer i närheten av bröstmjölken på den fronten. Mängden oligosackarider är tom den 3e mängdmässigt största ingrediensen i bröstmjölk, efter laktos och fett. Så mycket av något som människans magtarmsystem inte ens kan spjälka och ta upp som näring/energi i blodet! Mammans kropp spenderar stora mängder resurser på att producera något som bara föder babyns tarmbakterier.
Men resultatet av detta blir en tarmvägg som håller tätt, ett aktivt immunförsvar, ett potent skydd mot många patogener som annars skördar stora mängder liv och även näring nödvändig för den snabba tillväxten av babyns hjärna.
Här följer en komprimerad sammanfattning på svenska av den engelska artikeln:
Mjölk är något som hör till däggdjur. Vad mjölken innehåller varierar dock mycket mellan arterna. Alla däggdjursmammor producerar komplexa sockerarter som kallas för oligosackarider i mjölken. Människans mjölk innhåller extremt många olika sorter oligosackarider, än så länge har man identifierat mer än 200 olika sk HMOs (human milk oligosaccharides). Det är 5 gånger fler än vad som finns i komjölk, och till mängden hundratals ggr mer. HMOs är den 3e största ingrediensen i bröstmjölk, efter laktos och fett. Inte ens chimpansmjölk kommer upp i denna variation och mängd.
Oligosackarider kan dock inte spjälkas av vårt magtarmsystem, de kan alltså inte tas upp direkt och ge näring eller energi åt babyn. Men som allt annat som är så fascinerande med den mänskliga varelsen, dessa HMOs måste ha en viktig funktion för babyn annars skulle inte mammans kropp spendera så mycket resurser på att skapa dessa.
Oligosackarider passerar genom magsäcken och tunntarmen och kommer oförstörda ut i tjocktarmen. I tjocktarmen blir de föda åt våra så viktiga tarmbakterier. 2006 hittade man att HMOs fungerade som näring åt en specifik tarmbakterie, nämligen Bifidobacterium longum infantis, Bif. infantis. Så länge Bif. infantis försörjs med HMOs så konkurrerar den bakterien ut alla andra bakterier i tarmfloran. Bif. infantis har en unik sammansättning av 30 olika enzymer för att kunna bryta ner just HMOs, en sammansättning som ingen annan Bif. variant har. Helt i linje med detta så ser man också att ammade barns tarmflora består till största delen av just Bif. Infantis.
När Bif. infantis bryter ner HMOs så producerar den istället kortkedjade fettsyror som blir till föda för barnets tarmceller. Bla så stimulerar dessa fettsyror tarmcellerna att producera ett protein som tätar hålen mellan cellerna, vilket får tarmen att ”hålla tätt”, mikroberna i tarmen kommer inte in i blodbanan. Något annat som tarmcellerna producerar är antiinflammatoriska molekyler som styr immunsystemet. Om Bif. infantis istället får bara laktos, ”vanligt” mjölksocker, så påverkas inte barnets tarmceller på detta sätt.
Exakt varför människans mjölk skiljer sig så pass mycket från andra däggdjurs vet man inte idag. En teori är att det har med våra stora hjärnor att göra. Dessa växer extremt fort under barnets första år. Det beror delvis på en näringsämne kallat sialinsyra, vilket är en monosackarid som Bif. infantis producerar när den ”äter” HMOs. HMOs blir alltså även föda åt barnets växande hjärna. Det skulle också kunna förklara varför mer sociala arter av apor har mer olgisackarider i sin mjölk än de arter som lever mer som enstöringar.
Något annat man upptäckt är att HMOs skyddar mot sjukdomar. HMOs liknar till utseendet något som kallas glykaner, en sorts sockermolekyler. När patogener, gifter, kommer ner i magtarmsystemet så sätter de sig på glykaner. Men om det finns HMOs i magtarmsystemet så sätter sig gifterna istället på dessa, vilka då blir som ett skydd för tarmens celler. Salmonella, listeria, kolera, Campylobacter jejuni (vanligaste orsaken till bakteriell diarré), Entamoeba histolytica (en amöba som orsakar dysenteri) och många varianter på E. Coli är exempel på patogener som man sett att HMOs skyddat mot. Det kan också vara dessa HMOs som gör att hälften av alla barn som ammas av HIV-infekterade mödrar inte blir smittade av HIV-viruset, trots att de under månader får i sig smittad bröstmjölk.
Men resultatet av detta blir en tarmvägg som håller tätt, ett aktivt immunförsvar, ett potent skydd mot många patogener som annars skördar stora mängder liv och även näring nödvändig för den snabba tillväxten av babyns hjärna.
Här följer en komprimerad sammanfattning på svenska av den engelska artikeln:
Mjölk är något som hör till däggdjur. Vad mjölken innehåller varierar dock mycket mellan arterna. Alla däggdjursmammor producerar komplexa sockerarter som kallas för oligosackarider i mjölken. Människans mjölk innhåller extremt många olika sorter oligosackarider, än så länge har man identifierat mer än 200 olika sk HMOs (human milk oligosaccharides). Det är 5 gånger fler än vad som finns i komjölk, och till mängden hundratals ggr mer. HMOs är den 3e största ingrediensen i bröstmjölk, efter laktos och fett. Inte ens chimpansmjölk kommer upp i denna variation och mängd.
Oligosackarider kan dock inte spjälkas av vårt magtarmsystem, de kan alltså inte tas upp direkt och ge näring eller energi åt babyn. Men som allt annat som är så fascinerande med den mänskliga varelsen, dessa HMOs måste ha en viktig funktion för babyn annars skulle inte mammans kropp spendera så mycket resurser på att skapa dessa.
Oligosackarider passerar genom magsäcken och tunntarmen och kommer oförstörda ut i tjocktarmen. I tjocktarmen blir de föda åt våra så viktiga tarmbakterier. 2006 hittade man att HMOs fungerade som näring åt en specifik tarmbakterie, nämligen Bifidobacterium longum infantis, Bif. infantis. Så länge Bif. infantis försörjs med HMOs så konkurrerar den bakterien ut alla andra bakterier i tarmfloran. Bif. infantis har en unik sammansättning av 30 olika enzymer för att kunna bryta ner just HMOs, en sammansättning som ingen annan Bif. variant har. Helt i linje med detta så ser man också att ammade barns tarmflora består till största delen av just Bif. Infantis.
När Bif. infantis bryter ner HMOs så producerar den istället kortkedjade fettsyror som blir till föda för barnets tarmceller. Bla så stimulerar dessa fettsyror tarmcellerna att producera ett protein som tätar hålen mellan cellerna, vilket får tarmen att ”hålla tätt”, mikroberna i tarmen kommer inte in i blodbanan. Något annat som tarmcellerna producerar är antiinflammatoriska molekyler som styr immunsystemet. Om Bif. infantis istället får bara laktos, ”vanligt” mjölksocker, så påverkas inte barnets tarmceller på detta sätt.
Exakt varför människans mjölk skiljer sig så pass mycket från andra däggdjurs vet man inte idag. En teori är att det har med våra stora hjärnor att göra. Dessa växer extremt fort under barnets första år. Det beror delvis på en näringsämne kallat sialinsyra, vilket är en monosackarid som Bif. infantis producerar när den ”äter” HMOs. HMOs blir alltså även föda åt barnets växande hjärna. Det skulle också kunna förklara varför mer sociala arter av apor har mer olgisackarider i sin mjölk än de arter som lever mer som enstöringar.
Något annat man upptäckt är att HMOs skyddar mot sjukdomar. HMOs liknar till utseendet något som kallas glykaner, en sorts sockermolekyler. När patogener, gifter, kommer ner i magtarmsystemet så sätter de sig på glykaner. Men om det finns HMOs i magtarmsystemet så sätter sig gifterna istället på dessa, vilka då blir som ett skydd för tarmens celler. Salmonella, listeria, kolera, Campylobacter jejuni (vanligaste orsaken till bakteriell diarré), Entamoeba histolytica (en amöba som orsakar dysenteri) och många varianter på E. Coli är exempel på patogener som man sett att HMOs skyddat mot. Det kan också vara dessa HMOs som gör att hälften av alla barn som ammas av HIV-infekterade mödrar inte blir smittade av HIV-viruset, trots att de under månader får i sig smittad bröstmjölk.
RSS Feed
