Väldigt bra fråga! Helt barfota på asfalt har jag sprungit många ggr under ett par års tid, som längst 6 km. Men i skogen har det blivit mina tunnaste minimalistiska skor (VivoBarefoot The One), eller Trail Freak. ”Det är ju en massa kottar på stigen, det måste göra ont”, ”Tänk om jag slår tårna i en sten eller en rot” (det är fullt av stenar och rötter på den stig jag brukar springa hemmavid), ”Tänk om jag kliver på något vasst”...

Jag har en stortåled som har bråkat i några år. Vänsterfoten, samma sida som jag har en broskskada i knät (konstaterat med titthål) som gjort att jag haft svårt att göra knästående övningar (men knät har blivit mycket bättre, jag har kört stenhårt med benbuljong, omega-3, gurkmeja, MSM och glukosamin i några månader nu). Vänster höftböjaren är stelare (det har jag också jobbat med), likaså är SI-leden på den sidan inte lika rörlig. Jag har i ett tidigare inlägg också skrivit om att jag har svårare att få till ”nypet” i nedre delen av stora sätesmusklen på den sidan. Det gäller fortfarande trots att jag nu har fått till en betydligt bättre rörlighet i höftböjarna. På högersidan har jag istället en liten hallux valgus, men den har jag i princip tränat bort sedan tidigare, och en irritation i övergången länd/korsben. Kanske är det senare en buktande disk. Länd/bäckenproblemet har jag haft sedan mitt första barn föddes, det är alltså 22 år vid det här laget. Inte så konstigt om jag slitit snett på kroppen.

Allt som oftast ser jag i löparforum bilder på sprillans nya, färgglada löparskor som är så fantastiskt sköna, och ägarinnan (ja det är mest i forum för kvinnor jag "hänger") bara längtar efter att få inviga dem. Och jag känner mig lika beklämd som deras tår måste vara när de har fötterna i dessa skor. För skorna är inte formade för naturliga fötter. Knappt en enda sko i flödet ger utrymme för att stortån ska kunna befinna sig på sin riktiga plats, i rak förlängning av sina senor, och därmed ha en chans att göra det viktiga jobb den är avsedd för: att lyfta fotvalvet. Därför är alla dessa skor också väl utprovade på sportaffärens löpband, så att "pronationsstödet" är det rätta för skoköparen. Tryck ihop tårna så foten inte själv kan hålla fotvalvet uppe och stoppa istället in en "bulle" som håller fotvalvet fixerat och effektivt förhindrar kroppens egen stötdämpning. Hur kan vi ens tro att detta är den perfekta skon för någons fot?

Så här ser mina fötter ut nu för tiden när jag bara sätter ner dem. På min högra fot har jag (haft) en begynnande hallux valgus. Något som jag aktivt jobbar med att åtgärda. Nu har jag utan ansträngning en liten glipa mellan stortån och pektån, något jag inte hade för ett par veckor sedan. Men 2 besök hos zonterapeuten Pa har gjort stor skillnad där. Redan tidigare har jag tränat upp fötterna så pass att jag själv kunnat "spreta ut" stortån på rätt plats, men när jag inte aktivt gjort det så har den automatiskt vridit in sig mot grannen igen.

Igår kväll var jag på en härligt inspirerande och lärorik föreläsning och workshop med Anders Nordström, Art of Running. Vi är vänner på facebook eftersom vi har samma tankar om att foten inte är gjord för att springa med dämpade skor och därmed hänger i samma grupper. Internet är toppen på det sättet, man lär känna människor man kanske aldrig skulle ha träffat annars. Och man kan dela med sig av kunskaper och erfarenheter, lära sig av varandra, spelar ingen roll att man kanske befinner i olika världsdelar. En del människor har man så mycket kontakt med att man till slut inte kommer ihåg om man träffats i verkligheten, på någon kurs/föreläsning/event, eller bara elektroniskt!