Mina Tankar Om Preventivmedel

Jag valde mellan att först skriva ett blogginlägg om stress eller om preventivmedel, valet föll på preventivmedel :-)

I mitt tidigare inlägg om hormoner skrev jag att jag skulle blogga mer om vad man kan göra för att försöka balansera hormonerna. En sak som ligger högt på prioritetslistan, om man är kvinna, är att se över sina preventivmedel, om man har några hormonella sådana eller kopparspiral.

Jag upplever att vi har en övertro på att framförallt hormonella preventivmedel är så oförargliga, påverkar kroppen så lite, mest gör livet lättare för kvinnor och låter oss ta kontrollen över huruvida vi vill bli gravida eller inte. Dessutom så ”botar” de allehanda problem som långa och smärtsamma menstruationer, PCOS och endometrioser. Många kvinnor vittnar om att sjukvårdspersonal hävdat att förändrat humör, migrän eller viktuppgång inte kan ha något med preventivmedlen att göra. Många är också de kvinnor (och tillhörande partners) som vittnar om att kvinnan blivit näst intill personlighetsförändrad, något som försvunnit när preventivmedlet tagits bort igen. Många är de kvinnor vars vikt löpt amok när de börjat med hormonella preventivmedel.

Och bara för att ett hormonellt preventivmedel fungerat under en period behöver inte betyda att man för all framtid ”tål” just det. Våra egna hormonnivåer förändras kontinuerligt, de sjunker med åren. Och progesteronet sjunker fortare än vad östrogenet gör.

En hormonspiral sitter inne i 5 år, och utsöndrar en låg dos gestagen (ett syntetiskt hormon, det är INTE detsamma som kroppens eget progesteron, bara nästan lika) ”lokalt” direkt till livmoderslemhinnan. Mången sjukvårdspersonal trycker hårt på detta med ”lokalt” och att hormonspiral till skillnad från p-piller, p-stav eller p-spruta då inte har någon annan effekt på kroppen. Jo tjena säger jag! Vanliga biverkningar för hormonspiral som listas i FASS är bla huvudvärk, migrän, illamående, nedstämdhet/depression, akne, kraftig kroppsbehåring, smärta i brösten. Hur kan detta ens vara möjligt om det enda som påverkas i kroppen är livmoderslemhinnan? Jo livmodern är försedd med blodförsörjning (surprise!) precis som alla andra organ i kroppen.

När man byter ut en hormonspiral tar man ut en spiral som har väldigt lågt innehåll av gestagen, det är liksom därför man måste byta ut den till en ny! Den nya som sätts in har fräscha nivåer av gestagen. Om kvinnan upplevde att den första spiralen (eller andra, eller tredje...) funkat toppen utan några som helst biverkningar, så kan det vara så att under de senaste 5 åren så har de egna hormonnivåerna sjunkit så lågt att den nya hormonspiralen påverkar hormonbalansen på ett helt annat sätt än de tidigare har gjort! Ålder och stress är saker som påverkar både östrogen och progesteron i negativ riktning. Och i båda fallen är det progesteronet som påverkas mest, precis som av gestagenet.

Jag har ett exempel på ett fall där kvinnan gick ner (välbehövligt) 10 kg det år som spiralen skulle bytas ut. Inget annat förändrades, ingen annan kost, ingen annan träning, varken mer eller mindre stress i livet. När spiralen byttes ut stannade viktnedgången av. Efter några månader började hon gå upp allt igen, och mindre än ett år senare var alla 10 kg tillbaka. Hon blev också sjukskriven för utmattning. Könshormonerna är inget isolerat system som bara har med fortplantningen att göra.

I ett annat fall fick kvinnan mer och mer migrän under åren med hormonspiral. Efter 7 år (då inne på den andra spiralen) åkte den ut, och då minskade antalet migrändagar från 15 per månad till 5. Direkt! Läkaren hävdade att det omöjligt hade något samband.

Det är inte ovanligt att insulinbehandlade diabetiker som börjar med hormonella preventivmedel får höja sina insulindoser. Texten i FASS för hormonspiral lyder ”Låg-dos levonorgestrel kan påverka glukostoleransen och blodsockernivån bör följas hos diabetiker. Normalt behöver man dock inte ändra den terapeutiska regimen hos diabetiker som använder Mirena.” Högre nivåer insulin betyder ökad fettinlagring. En frisk kvinna känner oftast inte om insulinet höjs eftersom kroppen sköter det själv. Men fettinlagringen som blir resultatet kan bli ack så tydlig.

Alla hormonella preventivmedel innehåller något gestagen. Vissa kombinationspreparat innehåller även östrogen, bioidentiskt eller syntetiskt. Olika preparat innehåller också olika höga doser. P-spruta tex innehåller enbart gestagen, men i så hög dos att det påverkar såväl livmoderslemhinnan som själva ägglossningen. Där påverkas alltså både östrogenet och progesteronet, detsamma gäller för p-staven.

Nuvaring är en p-ring, enligt FASS: ”Vaginalring med progestogen och östrogen”, dvs gestagen (även om progestogen vid en slarvig läsning kan misstas för progesteron) och östrogen. Men det är inte det kvinnliga könshormonet östrogen (som det står senare i texten), utan återigen ett syntetiska hormon, etinylestradiol, som är snarlikt kroppens eget östradiol. Här har jag stött på 2 fall där kvinnorna på väldigt kort tid svullnat upp i hela kroppen och gått upp rejält i vikt. Lår och rumpa har blivit som spärrballonger. Tyvärr har inte vikten sedan försvunnit lika snabbt när de ganska snabbt slutade med p-ringen.

Vikt och humör är 2 saker som påverkas av att våra nivåer på östrogen och progesteron förändras. När det gäller humöret så är östrogen ett av kvinnokroppens kraftfullaste antidepressiva ämnen för att citera leg. sjuksköterskan Mia Lundin. Lägre nivåer östrogen ger också lägre nivåer av serotonin, vårt lyckohormon. Alla SSRI-preparat som många kvinnor får utskrivet för att ”bota” en depression ges för att man misstänker att just serotoninnivån i hjärnan är för låg. Vore det då kanske inte idé att först fråga efter om kvinnan har något hormonellt preventivmedel? Och som första åtgärd testa vad som händer om man i så fall tar bort det? Om kvinnan direkt blir nedstämd när hon först börjar med hormonella preventivmedel så kopplar man ju ihop detta som en biverkning. Men inte när preventivmedlet använts något eller några år. Trots att man vet att östrogen- och progesteronnivåerna sjunker med åren.

Lägre nivåer på progesteronet, det könshormon som påverkas allra mest av såväl stress som ålder och hormonella preventivmedel, ger också lägre nivåer av GABA i hjärnan. GABA gör oss lugna och får oss att känna trygghet. Både GABA och serotonin är viktiga för sömnen. Den kvinnliga menscykeln påverkar alltså inte enbart fortplantningssystemet, utan i lika hög grad även vårt välmående!

Det är sen inte bara nivåerna på de enskilda hormonerna som är viktiga, utan även förhållandet dem emellan. Progesteronet och östradiolet ska balansera upp varandra för att vi ska må riktigt bra och fungera fullt ut. Progesteron behövs också för att kroppen ska reagera på det östrogen som finns. Så för lågt progesteron kan också göra att man får symtom på östrogenbrist (tex vallningar) trots att östrogennivåerna är bra.

När det gäller vikten så är det då bla den redan nämnda ökade insulinnivån som ställer till det. Förhöjt insulin leder till fettinlagring. En annan sak som också påverkar vikten är att omvandlingen av det mestadels inaktiva sköldkörtelhormonet T4 till det aktiva sköldkörtelhormonet T3 kräver en fräsch lever. Det är i levern den mesta omvandlingen T4->T3 sker. Ett överskott av östrogen gentemot progesteron ger också ett överskott på koppar gentemot zink, och ett överskott på koppar kan göra att gallblåsan blir trögare. Överblivet östrogen ska också rensas ut via lever och galla, så här hamnar man lätt i en ond spiral. Resultatet kan bla bli en sämre omvandling T4->T3 vilket ger en försämrad ämnesomsättning.

Med kopplingen koppar/zinkförhållande och gallblåsans funktion, kan man också ana ett även en kopparspiral kan påverka detta och i förlängningen då omvandlingen T4-T3. När det gäller koppar så är det väldigt individuellt hur duktig kroppen är på att rensa ut överskottet via lever/galla.

Vad är kopplingen mellan binjurarna och könshormonerna då? Jo en viktig punkt är att progesteron kan omvandlas till kortisol, ett av stresshormonerna som produceras i binjurebarken. Kortisolet och progesteronet delar också på receptorerna ute i cellerna, de passar i samma nyckelhål. Och stress är viktigare än fortplantning, så kortisolet prioriteras.

Själv har jag haft både p-piller och hormonspiral i många år. Utan att jag upplevde några biverkningar. När jag tog ut spiralen för drygt ett år sedan märkte jag dock direkt att mina slemhinnor mådde mycket bättre, något som jag då inte ens förknippat med hormonspiralen.

Om jag hade en dotter skulle jag idag bestämt avråda henne från allt vad hormoner och kopparspiraler heter. Jag skulle istället uppmuntra henne att lära känna sin kropp och leva i symbios med den. Och gladeligen bekosta p-dator eller vad hon skulle kunna tänka sig att testa istället.

Jag hoppas att detta inlägg får kvinnor att tänka till en extra gång. Läsa på om biverkningar i FASS, söka information på nätet, prata med väninnor, lyssna på sin egen kropp och fundera en extra gång. Att inte bara blint lita på vad sjukvårdspersonalen säger. Och att tänka på att biverkningar mycket väl kan komma efter flera år, just för att kroppens egna hormonnivåer är föränderliga.

Jag vill väldigt gärna höra vad du som läser detta har för egna erfarenheter!