Hälsan Kan Inte Skjutas Upp

Så kom det då, det fruktade men ändå väntade beskedet. I fredags vid lunchtid, och trots att vi bara hunnit träffas 4 ggr så började tårarna rinna. Ett SMS, från din telefon, men skrivet av din dotter. Du hade gått bort dagen innan.

Fyra ggr hann vi ses, under 3 veckors tid i början av året. Du hade bestämt dig att nu jäklar skulle det bli ordning på både din kost och din träning, så ditt blodsocker och dina många överviktskilon skulle besegras. Nu var DU och DIN hälsa prio 1! Trots din kropps begränsningar slet du på, bjöd på dig själv, det blev en hel del skratt. Magen protesterade, det var nog bandet runt magsäcken trodde du, det skulle du ta bort när du blev friskare.

Inte ens en månad hann du träna, sen blev det sjukhuset. Det var inte bandet, det var cancer. Men du var optimistisk, detta skulle du minsann också besegra! Och det första beskedet var att det var en snäll sort, men som skulle behandlas. Jag fick lova att inte försvinna, för du skulle behöva mig när du var klar med detta!

Sen blev det tyst, bedövande tyst. Du slutade svara på mina sms, svarade inte när jag ringde. Jag anade att det inte var positivt. Jag fortsatte att skicka korta sms nästan varje fredag. En liten hälsning inför helgen, att jag tänkte på dig och höll tummarna.

I fredags blev det istället ett sms till din dotter. Att jag beklagade sorgen, att jag var glad att jag hunnit lära känna dig lite, att du gjort stort intryck på mig. Tårarna rann då, tårarna rinner nu.

Du som läser detta och som sätter DIN hälsa långt ner på prioritetslistan, tänker efter sommaren, när barnen bara blivit större, när det är mindre på jobbet, när... Vissa saker kan man inte skjuta på! Du lever här och nu, vem vet hur det ser ut nästa år, efter sommaren eller ens nästa vecka! Du har bara EN kropp, den måste du ta hand om, IDAG!

Fuck cancer! Fuck sugar!