Är en kalori en kalori eller inte? Definitionen av en kalori är den energi som krävs för att höja temperaturen i ett gram vatten med en grad Celsius. Så självklart är en kalori en kalori. När man pratar om kalorier i det vi äter så har man tagit en mängd av råvaran och eldat upp den i ren syrgas i en så kallad bombkalorimeter och kollat hur mycket det omgivande vattnet har ökat i temperatur. På så sätt har man kommit fram till att ett gram protein eller kolhydrater ger (avrundat) 4 kalorier, medan ett gram fett ger 9 kalorier. Detta gäller alltså när man förbränner maten i rent syre i en bombkalorimeter. Men hur funkar det egentligen i din kropp?
En människokropp är dock ingen bombkalorimeter där maten eldas upp. Först ska den tuggas, vilket kräver energi, saliv ska bildas och blandas med maten, maten ska sväljas, sedan ska den köras runt i magsäcken en kortare eller längre period och blandas med magsaft (magsaften måste tillverkas av kroppen). Sörjan ska sedan ner i tunntarmen där den blandas med enzymer som bukspottkörteln tillverkat och galla från levern. Även bikarbonat produceras av kroppen och blandas in för att neutralisera magsyran från magsäcken så inte tarmväggen förstörs. Hela matsmältningsapparaten är full av muskler som jobbar och gör av med energi och näring. Det mesta näringsupptaget sker i tunntarmen, men en del även i tjocktarmen. Bakteriefloran i tjocktarmen tillverkar bla viktiga vitaminer, och hör och häpna, fett av osmältbara kolhydrater!
Om vi för enkelhetens skull tänker oss att vi hivar i oss 1 matsked strösocker, sisådär 15 gram alltså, så får vi i oss 60,75 kalorier enligt Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas . Om kroppen vore en bombkalorimeter. Till det också en väldigt liten gnutta kalcium, natrium och kalium. Det går inte särskilt mycket energi till att tugga och svälja, lite enzym sukras som bildas i tunntarmsväggen krävs för att dela upp sackarosen i glukos och fruktos. Glukosen och fruktosen tas upp genom tunntarmsväggen, där glukosen genast blir tillgänglig som blodsocker och gör att bukspottkörteln frisätter hormonet insulin, medan fruktosen måste ta omvägen via levern där det antingen omvandlas till glukos eller till fett. Det krävs alltså energi och näringsämnen för att producera saliv, svälja, snabbt passera magsäcken (inget händer med sackaros i magsäcken) och blandas med lite magsaft, bikarbonat i tunntarmen för att neutralisera saltsyran, enzymet sukras, lite hormon insulin och sen leverns biokemiska processer för hanteringen av fruktosen. Får då kroppen verkligen ett nettotillskott på 60,75 kalorier av denna matsked strösocker? När det gäller näring så går kroppen garanterat back, den lilla mängd kalcium, natrium och kalium som sockret innehåller är långt ifrån allt som behövs för alla biokemiska processer kroppen utfört för att processa och ta upp fruktosen och glukosen. Säkerligen något plus i energi, men garanterat minus i näring.
Så tittar vi på samma "kalorimängd” i form av protein istället, vi tar kycklingbröst utan skinn, det innehåller nämligen nästan inget fett och inga kolhydrater. 58 gram kycklingbröst utan skinn motsvarar 60,9 kalorier enligt samma databas som ovan. Näringsmässigt får vi också med både fett- och vattenlösliga vitaminer, samt bra mängder av väsentliga mineraler. Vi kan snabbt konstatera att det jämfört med matskeden socker krävs iaf lite mer tuggande och sväljande för att få ner denna mängd kycklingkött, även om det så skulle ha varit malt till färs först. Köttet måste sedan också processas länge i magsäcken med hjälp av magsaften som också innehåller enzymet pepsin som just bryter ner proteiner. Sen har vi återigen en sörja som ska vidare ner i tunntarmen där ytterligare enzymer från bukspottkörteln, denna gång proteaser, fortsätter nedbrytningen till fria aminosyror. Det är ju nämligen aminosyror som kroppen behöver och kan tillgodogöra sig för sina mängder av kemiska process och uppbyggnad av kroppens egna celler. Aminosyrorna tas upp genom tunntarmsväggen och ut i blodet, varvid kroppen svarar med att frisätta de 2 hormonerna insulin och glukagon. Insulinet behövs för att aminosyrorna ska kunna tas upp av muskelcellerna, men insulinet påverkar ju också blodsockret och därför behövs glukagonet för att frisätta lagrat glykogen från levern för att blodsockret ska hållas på en konstant nivå och inte dippa. Som tumregel brukar man räkna med att kroppen behöver ett tillskott på 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt (om man är normalviktig) för att underhålla framförallt våra muskler och alla kemiska processer som behöver aminosyror. Den mängden protein borde mao inte ge det minsta nettotillskott av ”kalorier” till kroppen, eftersom om vi använde det till energi så skulle det resultera i att kroppen så sakteliga bryts ner istället. Snarare borde vi få en nettoförlust av kalorier, eftersom vi konstaterar att det krävs en hel del arbete av kroppen för att få tillgång till dessa viktiga aminosyror (och övriga näringsämnen). Sen är ju inte aminosyrorna utbytbara mot varandra rakt av, vi behöver specifika aminosyror för specifika processer. Aminosyran tryptofan är tex en byggsten för att tillverka signalsubstanserna serotonin och melatonin som får oss att må bra och sova gott, tyrosin är istället byggsten för dopamin, adrenalin och noradrenalin samt sköldkörtelhormonerna. Tryptofan är dessutom ”essentiell” vilket betyder att kroppen inte kan tillverka den själv från andra aminosyror, vi måste få den via maten. Så ju mindre protein vi äter, desto viktigare är det att det är rätt sammansatt för kroppens behov, annars får vi brist på olika saker. Ett överskott av aminosyror omvandlas emellertid till kolhydrater eller fettsyror som energikälla eller energiinlagring.
Som tredje exempel tittar vi på fett med samma kaloriinnehåll. Vi tar smörolja, skirat smör, där bara 7 gram räcker för att ge 61 kalorier. Här har jag gått till fineli.fi för att hitta data, finns inte i Livsmedelsverkets databas. Med smöroljan får vi också lite mineraler och vitaminer, till skillnad från många andra rena oljor. En dryg tesked smörolja kräver inte så mycket att få ner i magsäcken, slinker ner med minimal ansträngning. Det händer inget direkt med fettet i magsäcken, det är först i tunntarmen som galla pytsas ut från levern och gallblåsan, och enzymet lipas tillsätts från bukspottkörteln. Gallans gallsalter finfördelar fettet i små droppar så att lipasen kan komma åt att bryta ner fettet, triglyceriderna, i enskilda fettsyror och monoglycerider. Dessa kan sedan passera tunntarmsväggen. På andra sidan tarmväggen buntas de ihop igen till kylomikroner och transporteras vidare till lymfsystemet för att tömmas ut i blodet i stora vener i övergången mellan hals och brösthåla. Fett används dels som energi men också som byggstenar i kroppen. Exempelvis så består hjärnan till 60% av fett, alla cellmembran byggs upp av olika fettsyror där balansen mellan styvhet och rörlighet bestäms av vilka typer av fettsyror som ingår, alla nerver isoleras med fett och våra inre organ skyddas av fettlager. Sammantaget så behöver kroppen utföra en hel del arbete och producera exvis galla och enzymer innan fettet väl är inne i kroppen. En del av fettet går sen åt till kroppens ständiga förnyelse. Så även här gäller att långt ifrån allt vi stoppar in i munnen blir nettoenergi, kroppen är som sagt inte en bombkalorimeter.
Jag hoppas att detta inlägg väcker tankar hos dig som slaviskt räknar kalorier i hopp om att minska i vikt. Hos mig har skrivandet av detta inlägg satt igång lite nya tankar, jag har ju kontakt med ett antal personer som trots bra kost och ”negativ” energibalans inte går ner i vikt.
1. Vi måste få i oss rätt och tillräcklig näring! Det är en vansinnig massa kemiska processer som hela tiden sker i kroppen.
2. Att äta ”skit” som rent godis ger inte bara "tomma kalorier", det dränerar kroppen på näring. Något som idrottsrörelsen verkligen borde ta till sig, där man enligt min erfarenhet nästan enbart säljer just skit i kafeteriorna på de flesta idrottsanläggningar. Knappast vad en växande, idrottande ungdom behöver efter en tuff prestation, eller ännu värre, mellan flera tuffa prestationer under en dag/helg med fullt schema.
3. Det vi äter kan i tarmen omvandlas till något helt annat, resistent stärkelse tex kan av tjocktarmens bakterier "omvandlas" till kortkedjade mättade fettsyror som tas upp genom tarmväggen.