Matsmältningen, Lite Tips

Det är så många som inte har en fungerande matsmältning, och matsmältningen är ju grunden för att kroppen ska kunna ta upp näring för att använda till alla processer i kroppen, inklusive våra hormoner. Så här kommer ett inlägg om vad man själv kan försöka med för att få lite bättre ordning på torpet.

Har du en mage som tål "allt" är kolugn, inte gasig, inte körig, inga sura uppstötningar, inget svid, du går på toa minst en gång om dagen och du gör det utan ansträngning men det som kommer ut håller ändå ihop? Då behöver du inte läsa längre, om du inte har ett stort intresse eller känner någon annan som du vill tipsa :-)

Är det så att vissa människor inte klarar av att äga kött, eller fett? Och nu pratar jag inte om allergier. Evolutionärt har vi ätit både och, kan det kanske vara så att det är obalans eller brist någonstans i matsmältningen som gör så att vi får ont i magen av det ena eller det andra? Att få så ont i magen att man måste gå och lägga sig av att äta kalla grönsaker eller en bit lax kanske inte är normalt? Det sista är ett autentiskt fall där matsmältningsenzymer löste det problemet.

För att matsmältningen ska fungera över huvud taget måste man vara i det parasympatiska nervsystemet, dvs vi måste vara lugna och avslappnade. Motsatsen, det sympatiska nervsystemet, innebär att vi är stressade, kroppen är förberedd för att fly eller slåss. Och då befinner sig blodet i musklerna som ska få oss att springa fort av bara attan, inte i matsmältningssystemet. Vätskan finns inte heller i mag/tarmsystemet, magsäcken och tunntarmen slutar jobba, tjocktarmen kan få bråttom att dumpa onödig ballast. Inga resurser slösas på att producera magsaft eller matsmältningsenzymer, stress för vår urtidskropp betyder fara för livet.

I fel nervsystem produceras inte tillräckligt med saliv i munnen (tänk själv hur torr i munnen du kan bli om du ska göra något som du inte känner dig bekväm med), inte magsaft, magsäcken knådar inte maten, galla och enzymer saknas, tunntarmen bearbetar inte heller maten. Näringsupptaget blir alltså under alla kritik. I boken ”Varför zebror inte får magsår” av Robert Sapolsky kan man läsa mer om vad som händer i kroppen vid stress, inte bara med matsmältningen.

Utan tillräckligt med magsaft kan vi inte ordentligt ta död på virus, bakterier och annat som vi definitivt inte vill ha ner i tarmarna. Vi kan inte heller bearbeta och bryta ner proteinrik föda. Övre magmunnen får inte ordentliga signaler att stänga till och vi kan få problem med sura uppstötningar. Den vanligast orsaken till sura uppstötningar är alltså för LITE magsaft, inte för mycket som man ofta tror. Att bekämpa detta med syraneutraliserande eller syrahämmande mediciner är alltså som att försöka bekämpa torka genom att stänga av vattenslangen helt. Den redan låga magsaften minskas ännu mer med medicinens hjälp. Giulia Enders skriver i sin bok ”Charmen med tarmen” att man inte ska hålla på med syrahämmare mer än 4 veckor. I verkligheten är det inte ovanligt att man behandlar med syrahämmare i åratal.

Nummer ett för en fungerande matsmältning är alltså att koppla av och äta i lugn och ro, lättare sagt än gjort ibland. Vi blir ju inte bara stressade av att ha för mycket att göra, att tex vara arbetslös, eller för den delen sjukskriven för utmattning, och oroa sig för sin ekonomi är minst lika stressande. Andningen är ett effektivt verktyg för att styra över kroppen i det parasympatiska nervsystemet. Medveten andning, mindfulness, medicinsk yoga, hormonyoga är olika aktiviteter som alla handlar om just med att försätta kroppen i rätt nervsystem.

Vad kan man då göra, mer än att jobba med sin stressnivå, för att stötta sin matsmältning? Har man haft en dåligt fungerande matsmältning en längre tid så har man kanske hunnit dra på sig diverse vitamin- och mineralbrister, kanske även brister på aminosyror av dålig proteinnedbrytning. Magsaft och enzymer byggs av kemiska processer som kräver rätt råvaror. Zink är tex en mineral som är viktig för hela matsmältningssystemet, från smaksinnet till magsaft och matsmältningsenzymer. Mer om zink kan man läsa tex här. Eftersom zink påverkar just smaksinnet kan man få en fingervisning av hur det står till med zinkstatusen via just smaken. Skölj runt ett flytande zinktillskott i munnen 20-30 sekunder och känn hur det smakar. Jag brukar testa detta på alla mina kost- och hormonklienter som jag träffar personligen, och då håller jag koll på deras ansiktsuttryck. Känner man smaken ordentligt, dvs har smaklökar som fungerar som de ska, så brukar man grimasera rätt så ordenligt mer eller mindre omedelbart man får vätskan i munnen. Det smakar illa, inget man vill svälja (men det är ett flytande tillskott så det går utmärkt att svälja). Det vanligaste är att mina klienter bara sitter och ser väldigt fundersamma ut, ”hm, hur smakar detta egentligen?”. En sträv känsla i munnen, som en beläggning känner de allra flesta efteråt. Många tycker inte det smakar någonting, funderar om det är rent vatten de fått, lite metalliskt kan andra tycka som har en något bättre zinkstatus. Zink och progesteron hänger också ihop, och det är inte ovanligt att kvinnor har just brist på progesteron. Som jag skrivit i tidigare inlägg om preventivmedel är progesteronet det könshormon som påverkas mest av stress.

Genom att dricka något syrligt som citronvatten eller äppelcidervinäger ca 15 min innan måltiden kan man stimulera saltsyraproduktionen. Ha gärna lite salt i vattnet också. Grapefrukt, endive- eller ruccolasallad är också bra att äta innan måltiden av samma anledning. De som i åratal gått på syrahämmande mediciner och som med något så enkelt som ett glas vatten med citron och salt någon kvart innan varje större måltid helt kan sluta med medicinerna blir både glada och förbannade. Om inte denna huskur hjälper så finns det tabletter med saltsyra på hälsokosten. Vissa av dessa innehåller även det viktiga enzymet pepsin som behövs för proteinnedbrytningen i magsäcken.

En magsäck som haft för lite magsaft en längre tid har tappat bort sin tjocka fina slemhinna och sitt skyddande slem så man ska vara lite försiktig med saltsyratillskott.

Gallan är väsentlig för att fettet i sörjan som släpps ut i tunntarmen ska splittras upp i små droppar så att bukspottkörtelns enzymer kommer åt att bryta ner det ordentligt. Ett sätt att stimulera galla och lever är att börja dagen med någon matsked olivolja och saften av en halv citron i ett glas rumstempererat vatten. Levern har många viktiga funktioner, bla hanterar den utrensning av gifter och överflödigt östrogen och testosteron, ett bra flöde på gallan hjälper även för detta.

Bukspottkörtelenzymerna, matsmältningsenzymerna, är ett måste för att fullständigt bryta ner framförallt proteinet och fettet, men också mer komplexa kolhydrater. Där finns såväl receptbelagda mediciner, tex creon, som kosttillskott, med proteas, lipas och amylas.

I rå mat finns också matenzymer som hjälper till med nedbrytningen. Här kan den som vill läsa lite mer om enzymer och saltsyra.

I tjocktarmen har vi, eller ska i alla fall ha, ett par kilo nyttiga tarmbakterier som tar hand om resterna från tunntarmen. Viss absorption av näringsämnen sker även i tjocktarmen, här produceras också exempelvis K-vitamin. Tarmfloran kan dock slås ut av tex en rejäl magsjuka eller antibiotika. En felaktig kost med för mycket socker eller vissa sötningsmedel kan även det göra att fel sorts bakterier får överhanden över de goda. Syrade grönsaker och/eller andra former av probiotika kan hjälpa de bra tarmbakterierna på traven. Prebiotika, exempelvis vattenlösliga fibrer och resistent stärkelse, är sedan mat till tarmbakterierna. Så ät dina grönsaker och dina bär :-)

Har man en helt dysfunktionell matsmältning kan det behövas en hel del hjälp på traven, åtminstone under en period. Finns inte rätt byggmaterial pga brister, exvis zink, så blir nedbrytning och därmed upptag dåligt och man hamnar i en ond spiral. Tillskott i form av saltsyra, enzymer och/eller vitaminer och mineraler kan aldrig hjälpa fullt ut om man inte också får ordning på ev stress. Vätska, blodförsörjning och muskelarbete i matsmältningssystemet måste till, det kan vi inte fixa med tabletter.