Första Skridskoturen För Vintern

Så fick jag då sluta året på samma sätt som jag började, på långfärdsskridskor. Vintern har lyst med sin frånvaro, men några dagars kyla har gjort att några isar vuxit till sig så pass att de är åkbara. Igår kväll packade jag skridskoryggsäcken med ombyteskläder i vattentät påse, plastpåsar till fötterna, kastlina och grenband, hämtade ispiken i källaren och letade fram isdubbar, knäskydd, skridskor och pjäxor i garderoben. Sjön Vällen några mil nordost om Uppsala hade min far läst ett antal färdrapporter från, så dit ställde vi kosan idag.

Det är såna här "äventyr" jag tränar och äter för. Jag vill ha en frisk och funktionell kropp, som tillåter skridskoturer, skidturer, vandringar med packning, löpning över stock och sten, utan att protestera. Även när isen inte är perfekt och vinden bjuder motstånd vill jag orka bara köra ner huvudet och trampa på. Och precis det fick jag återigen ett skönt kvitto på idag. Även om jag inte åkt skridskor på nästan ett helt år så orkar jag trampa på både styrke- och konditionsmässigt. Så har det inte alltid varit, jag kommer ihåg skridskoturer när lår och höfter skrikit av mjölksyra nästan från start till mål, och ländryggen värkt.

Jag har inte som mål att lyfta tungt och jaga personbästa i olika styrkeövningar, inte heller springa eller cykla ruskigt fort. Jag vill istället kunna utföra massor av olika övningar och aktiviteter med bra teknik, vara allsidig och uthållig. Precis som den som jagar personbästa får kickar av att sätta ett nytt rekord får jag också kickar av att känna att jag uppfyller mina mål, att min kropp funkar som jag vill :-) Som idag på vinterns första (förhoppningsvis inte sista) skridskotur, eller på vårens första cykelpass. Förmodligen, eller kanske tom förhoppningsvis, kommer jag att ha lite träningsvärk dagarna framöver, för jag fick ta i i motvinden på den sträva isen, inte tu tal om den saken. Men jag orkade och njöt!