Salivtest Kontra Blodprov

Varför testa hormonerna i saliv och inte i blod? Av många, inte minst sjukvårdspersonal, upplevs salivtest som suspekt och inte trovärdigt. Salivtest används mycket inom forskningen, söker man på "saliva cortisol" i PubMed får man 4770 träffar, varav mer än de 100 första är från 2015.

Denna text hittar man på Klinisk kemi, Lund Labmedicin Skåne, Utdrag ur metodbeskrivningen för Saliv-Kortisol:
"Mätning av kortisol i saliv är emellertid ett alternativ, som visat sig vara förenat med flera fördelar. Kortisol i saliv avspeglar den fria fraktionen av kortisol i serum/plasma och halten är därför oberoende av koncentrationen av bindarprotein i plasma. Provtagningen är enkel, vilket ger möjlighet till upprepad provtagning även i hem- eller arbetsmiljö [2, 3]."

Vad menas med den fria fraktionen och bindarprotein?

Kortisol liksom alla våra könshormoner, DHEA och övriga hormoner som kan tillverkas av binjurebarken, byggs med kolesterol som utgångsmaterial. (Kolesterolsänkande mediciner, sk statiner, har impotens som en vanlig biverkning, kanske inte så förvånande då brist på kolesterol även ger brist på byggmaterial till våra könshormoner.) Alla dessa hormoner är fettlösliga och måste för att transporteras i blodet bindas upp av något som löser sig i vatten, sk bindarproteiner. Kortisol binds till transkortin och albumin, testosteron (och även östradiol) till SHBG och albumin. När det gäller kortisol så är ca 90% av allt kortisol bundet, för testosteron är siffran istället 98-99%. Detta kan jämföras med 2 st teskedsmått av ett fyllt dl-mått (kortisol) resp 1-2 kryddmått av ett fyllt dl-mått (testosteron). Det är enbart det fria hormonet som kan reagera med kroppens celler, när hormonet sitter fast på proteiner "passar det inte i nyckelhålet".

Kroppen känner alltså bara av det fria hormonet, och i salivprov ser vi bara mängden av just fritt hormon eftersom det är bara det fria hormonet som är litet nog att passera genom spottkörtlarna. I blod däremot ser man allt hormon, både bundet och fritt. För att på något sätt få ett grepp om hur mycket av det man ser i blodprovet som är fritt måste man också separat mäta bindningsproteinerna. För testosteron, det könshormon som påverkar männen mest, gör man idag det, för att kunna räkna fram ett ungefärligt värde för den fria delen. Men inte för de kvinnliga könshormonerna eller för kortisolet. Kan det vara så att man för män konstaterat att de svar man fått på blodprov inte alls stämmer överens med symtombilden? Och då kommit fram till att man ju faktiskt måste titta bara på den fria delen? För kvinnor vill man ofta inte ens ta prov på hormonerna, med hänvisning till "att de varierar så mycket", vilket de helt riktigt gör eftersom fertila kvinnor har en menscykel. Jag återkommer till det problemet längre ner. För sköldkörtelhormonerna T4 och T3 mäter man idag också fritt-T4 resp fritt-T3.

Progesteron som tillsätts via huden blir till fritt progesteron, det binds aldrig upp av några bindningsproteiner. Det kan alltså mätas i saliven, men det gör knappt något utslag alls på blodprov eftersom blodprovet först och främst återspeglar hur mycket bundet hormon som finns. Det är antagligen anledningen till att mindre pålästa hävdar att progesteron inte kan tas upp via huden.

Fördelen med salivprov var ju också att man kunde göra upprepade mätningar i hem- eller arbetsmiljö. Kortisolet har en tydlig dygnsrytm, ska vara som högst på morgonen och fm, börja sjunka mitt på dagen och sedan vara som lägst vid läggdags. Genom att ta salivprov vid 4 tillfällen över dagen (30 min efter uppvaknande, vid lunchtid, middagstid och läggdags) och analysera dessa separat så får man 4 värden som återspeglar denna dygnsvariation. För övriga hormoner tar man istället och slår samman alla prover, för att på så sätt få ett medelvärde över dagen. Då minskar risken för att man tagit provet just när hormonet legat som högst eller som lägst.

Och istället för att vägra att ta prov på de kvinnliga könshormonerna med hänvisning till att de ändå varierar så mycket, så tar man provet vid ett visst specifikt tillfälle under menscykeln (för kvinnor som fortfarande menstruerar), nämligen mitt mellan ägglossing och mens, 7 dagar före första mensdagen. Då vet man hur såväl östrogen som progesteron bör ligga. Det är också då, mellan ägglossning och mens, som kvinnor oftast har som mest problem med PMS, ömma bröst och en kropp som sväller, samma hormonobalans som också kan ge stora och/eller smärtsamma mensblödningar och cyklisk migrän.

• Med blodprov får du ingen information om hur mycket av hormonet som är fritt och bioaktivt om inte provtagaren specificerar att det ska vara just fritt hormon.

• Med blodprov får du ett värde, just då och där, kan vara ett topp- eller ett bottenvärde (de flesta hormoner som inte har en tydlig dygnsrytm varierar ändå lite upp och ner över dagen).

• Med blodprov får du ett morgonvärde på kortisolet, det är det sjukvården brukar erbjuda. Min erfarenhet av att ha testat ett antal utmattade individer är att morgonvärdet (fritt kortisol i saliv) kan vara iaf "hyfsat" om än långt ifrån optimalt, medan redan lunchvärdet kan ligga under godkänt.
• Med salivprov får du bara fritt bioaktivt hormon, ett medelvärde av 4 olika provtillfällen för alla hormoner utom kortisolet och 4 separata kortisolvärden utspridda över dagen och kvällen. Och du tar proverna själv, behöver inte boka tid eller uppsöka något provtagningsställe.