2012 gjorde jag en tjejklassiker. Cykling var helt nytt för mig, bortsett från transportcykling max någon mil tor jobbet typ. Blev det några sådana turer under en dag så blev rumpan väldigt öm, så jag insåg att för att rumpan inte skulle slå bakut av 10 mil på en cykelsadel behövde jag träna lite. Började med min 8-växlade city-bike med cykelkorg några turer tidigt på våren. Sen kom jag på att det stod 2 stycken 26" MTB med 21 växlar i källaren som äldsta sönerna inte längre använde. Tog en av dem, bytte sadel och däck (till smala lvg-däck) och satte på barends. Fick ihop över 60 mil där under våren, och upptäckte tjusningen av att cykla runt på små landsvägar och följa naturens växling. Så efter Tjej-Vättern slog jag till och investerade i en "riktig" racer, anpassad efter min storlek.
I år var det 3e sommaren racern fick följa med ner till stugan i St Anna skärgård för lite kortare turer. När det är varmt är cykling behagligare än löpning, det fläktar lite av fartvinden :-) Inte för att jag cyklar särskilt fort, men fläktar gör det ändå. 2013 blev det en Halv-Vättern på 15 mil, en kul tur där jag från start höll sällskap med en annan tjej från facebook-gruppen Cyklande Tjejer, för att vid första depån fiska upp 4 helt okända tjejer så att vi blev en klunga på 6 tjejer som höll ihop ändå in i mål, på precis under 6 timmar.
Att cykla nere i St Anna skärgård bjuder på en del fantastiska vyer, som denna från bron vid Finntarmen ut till Södra Finnö, även om man ser förvånansvärt lite vatten på turerna. På kartan ser det "sjönära" ut, men det är mycket skog ända fram till vattnet! Landsvägscykling är verkligen ingen naturlig sport avseende vår fysiologi, skorna är tex så långt från barfota man kan komma :-P Men det är ruskigt kul!
Meka med cykeln är dock inget jag ägnat särskilt mycket tid åt. Totalt har jag fått ihop drygt 300 mil med min racer och hittills (peppar, peppar, tvi, tvi) inte ens råkat ut för en punktering. Den utrustning jag har i en liten cykelväska under sadeln har jag hittills inte behövt använda. Mitt mekande begränsar sig till cykelputs, och där är jag en riktig fena på att få både kassett och kedja riktigt glänsande utan att ens ta bort bakhjulet. Hemligheten där heter baby-wipes, inte särskilt naturliga de heller, men betydligt bättre att använda till cykelvård än till barnrumpor.
Efter turen till Södra Finnö en söndag kändes det de sista 5 km hem som om vägen var vågig. Väl framme vid stugan kunde jag dock konstatera att det var mina däck som var vågiga, både fram och bak. Som tur är finns ju facebook med alla betydligt mer cykelkunniga vänner man kan rådfråga. Nya däck behövdes, lika bra att byta slangarna och fälgbanden också. Hade en vecka kvar i stugan och ville ju kunna cykla iaf någon tur till där! Söderköping visade sig vara ett "svart hål" när det gällde cykelservice, men jag fick tips om ett mycket bra ställe i Linköping och ett större ställe i Norrköping. Fick tips om vilka däck som kunde vara bra också, och att 25 mm kunde vara bekvämare än de 23 mm jag hade nu. Det var en hel del jag hann lära mig den söndageftermiddagen :-)
Måndag morgon ringde jag runt till de tips jag fått, kollade även med en cykelaffär hemma för att jämföra lite pris. Både affären hemma och den större i Norrköping hade dock "fullt" närmaste veckan. Men Cykelspecialisten i Linköping tvekade inte när jag frågade om jag kunde få däcken bytta medan jag väntade, jag hade ju drygt 1h enkel resa med bil bara för att ta mig dit... Efter lunch åkte cykeln upp på taket och jag drog iväg till Linköping för att fixa cykeln och samtidigt veckohandla. GPS är så himla smidigt, jag bara skrev in adressen till Cykelspecialisten i Waze och drog iväg. Väl framme blev jag förvånad när jag hamnade på smågator bland vanliga flerbostadshus, hade sett framför mig någon större cykelbutik. Det visade sig istället vara en liten källarlokal, men Kalle ställde direkt upp dörren och sa åt mig att rulla ner cykeln. På nolltid hade jag nya däck, slangar och fälgband. Superservice! Kalle skulle själv delta i KM i Thriatlon samma kväll, hoppas att det gick bra!
Redan på tisdagen sedan invigde jag de nya däcken, med en cykeltur till Valdemarsvik. Jag hade ju glömt köpa de för yngste sonen så viktiga taco-chipsen när jag handlade på måndagen, ingen taco utan dem! Valdemarsvik är en mysig liten stad, när jag var liten åkte vi oftast dit och handlade mat. Små kurviga och lagom kuperade vägar med väldigt lite trafik, helt perfekt! Och ja, det är faktiskt bekvämare med 25 mm än med 23 mm :-)
Får du problem med din cykel i Linköpingstrakten kan jag verkligen rekommendera ett besök hos Kalle på Cykelspecialisten i Linköping!
RSS Feed
