Före sommaren blev jag kontaktad av en ung kvinna, inte ens 30 år fyllda, som var frustrerad över att hon inte kunde gå ner i vikt efter sin andra graviditet. Hon hade varit till endokrin eftersom VC hittade lite underfunktion på sköldkörteln, men enligt endokrin var allt helt normalt, hon skulle bara äta mindre och röra sig mer. Detta trots att hon tränade 4-5 ggr/vecka, varvad styrka och kondition, och testat såväl lchf, som GI och kaloriräkning. Ändå hade bara 4 kg försvunnit på 1 år. Hon hade också fått PMS ”gånger 1000”, samlade på sig mycket vätska inför mens och de senaste 3 menstruationerna hade hon haft ordentlig foglossningssmärta i höfterna. Magen var uppblåst och bullrig och när hon skulle ha mens såg det ut som om hon var gravid i 5e månaden som hon själv uttryckte det.
Jag brukar alltid börja och fråga efter preventivmedel, som jag tidigare skrivit i ett blogginlägg kan både hormonella preventivmedel och kopparspiral ställa till det hormonellt. Hon hade testat hormonspiral 1,5 månad men då fick hon hela halsen full av finnar, finnar som sedan dess ihärdigt satt kvar. Cerazette, ett mini-piller, hade hon blivit deprimerad av. Så nu hade hon sedan 3 månader tillbaka kopparspiral.
Jag brukar alltid börja och fråga efter preventivmedel, som jag tidigare skrivit i ett blogginlägg kan både hormonella preventivmedel och kopparspiral ställa till det hormonellt. Hon hade testat hormonspiral 1,5 månad men då fick hon hela halsen full av finnar, finnar som sedan dess ihärdigt satt kvar. Cerazette, ett mini-piller, hade hon blivit deprimerad av. Så nu hade hon sedan 3 månader tillbaka kopparspiral.
När någon reagerar så pass kraftigt på hormonella preventivmedel misstänker jag direkt att hon redan från början har en hormonell balans som ligger precis på gränsen. Och gestagenet man får med alla hormonella preventivmedel får vågen att tippa över. När jag här pratar hormonell balans så menar jag östrogen och progesteron. Inom svensk sjukvård så är progesteron enbart intressant vid barnlöshetsutredning. Något förhållande till östrogenet tittar man inte på. I praktiken upptäcker dock många kvinnor att en för stor skillnad mellan nivåerna på östrogen (östradiolet då) och progesteron ger många olika symtom. Detsamma gäller om progesteronet blir för lågt.
Finnarna, den kraftiga PMSen, vätskenansamlingen och det dåliga psykiska måendet av gestagenet fick mig att misstänka både att progesteronet i sig ligger åt det låga hållet och att nivån inte heller förmår matcha hennes östrogen. Den som är uppmärksam har också redan konstaterat att foglossningssmärtorna sammanfaller tidsmässigt med insättandet av kopparspiral. Det är för mig också en synnerligen viktig pusselbit. Inom hårmineralanalysen pratar man om att östrogen korrelerar med koppar och progesteron med zink. Man säger där också att i slutet av graviditeten när östrogen stiger så stiger också kopparnivån i kroppen och att det är en viktig faktor vid uppluckringen av ligamenten i fogarna i kroppen.
Kvinnan hade senaste månaden kompletterat med bioidentiskt progesteron på krämform, och det hade haft en klar effekt på humöret som jämnat ut sig och hon band inte heller lika mycket vätska. Men foglossningssmärtorna och finnarna kvarstod.
Jag misstänkte här alltså lågt progesteron och ”överskott” av östrogen gentemot progesteronet, samt en redan högre kopparnivå i kroppen som förstärkts av kopparet som kopparspiralen avger och därmed därmed gav foglossningssmärtor. Spiralen ger också en fysisk retning av livmoderslemhinnan, en konstant inflammation, det är en del i skyddet mot graviditet.
Min misstanke och förklaring kändes rimlig även för kvinnan, så hon beslutade sig för att ta ut kopparspiralen och se vad som hände med bara den förändringen. Jag varnade henne att barnmorskan förmodligen inte skulle stötta henne i detta val, och mycket riktigt så hade barnmorskan vid uttagandet varit 100% säker på att kopparspiralen inte hade något med problematiken att göra, hon hade varit riktigt sur.
En månad efter uttagandet får jag ett nytt mail, kvinnan har på denna första månad utan kopparspiral och med fortsatt progesteronkräm gått ner hela 8 kg! Efter en vecka utan spiral ”kändes det som någon tände en lampa i mitt huvud, jag kände glädje på ett annat sätt och slapp min oroskänsla”. Finnarna på halsen hade också försvunnit, och foglossningssmärtorna hade varit betydligt mildare. Ytterligare en månad senare var viktnedgången totalt 12 kg, foglossningsmärtorna nästan helt borta, magen platt och lugn. Några enstaka finnar som kommer och går på käklinjen bara, och humöret är mycket jämnare. Hon kommer nu i sina gamla byxor i stl 42, och tröjar i M/L (bilderna nedan), lite skillnad mot stl 46 och L/XL! Det är fortfarande kilon kvar till vikten innan graviditeten, men nu känner hon ett hopp och en glädje att fortsätta med kost och träning :-)
Finnarna, den kraftiga PMSen, vätskenansamlingen och det dåliga psykiska måendet av gestagenet fick mig att misstänka både att progesteronet i sig ligger åt det låga hållet och att nivån inte heller förmår matcha hennes östrogen. Den som är uppmärksam har också redan konstaterat att foglossningssmärtorna sammanfaller tidsmässigt med insättandet av kopparspiral. Det är för mig också en synnerligen viktig pusselbit. Inom hårmineralanalysen pratar man om att östrogen korrelerar med koppar och progesteron med zink. Man säger där också att i slutet av graviditeten när östrogen stiger så stiger också kopparnivån i kroppen och att det är en viktig faktor vid uppluckringen av ligamenten i fogarna i kroppen.
Kvinnan hade senaste månaden kompletterat med bioidentiskt progesteron på krämform, och det hade haft en klar effekt på humöret som jämnat ut sig och hon band inte heller lika mycket vätska. Men foglossningssmärtorna och finnarna kvarstod.
Jag misstänkte här alltså lågt progesteron och ”överskott” av östrogen gentemot progesteronet, samt en redan högre kopparnivå i kroppen som förstärkts av kopparet som kopparspiralen avger och därmed därmed gav foglossningssmärtor. Spiralen ger också en fysisk retning av livmoderslemhinnan, en konstant inflammation, det är en del i skyddet mot graviditet.
Min misstanke och förklaring kändes rimlig även för kvinnan, så hon beslutade sig för att ta ut kopparspiralen och se vad som hände med bara den förändringen. Jag varnade henne att barnmorskan förmodligen inte skulle stötta henne i detta val, och mycket riktigt så hade barnmorskan vid uttagandet varit 100% säker på att kopparspiralen inte hade något med problematiken att göra, hon hade varit riktigt sur.
En månad efter uttagandet får jag ett nytt mail, kvinnan har på denna första månad utan kopparspiral och med fortsatt progesteronkräm gått ner hela 8 kg! Efter en vecka utan spiral ”kändes det som någon tände en lampa i mitt huvud, jag kände glädje på ett annat sätt och slapp min oroskänsla”. Finnarna på halsen hade också försvunnit, och foglossningssmärtorna hade varit betydligt mildare. Ytterligare en månad senare var viktnedgången totalt 12 kg, foglossningsmärtorna nästan helt borta, magen platt och lugn. Några enstaka finnar som kommer och går på käklinjen bara, och humöret är mycket jämnare. Hon kommer nu i sina gamla byxor i stl 42, och tröjar i M/L (bilderna nedan), lite skillnad mot stl 46 och L/XL! Det är fortfarande kilon kvar till vikten innan graviditeten, men nu känner hon ett hopp och en glädje att fortsätta med kost och träning :-)
 |  |
Placebo, slumpen, progesteronkrämen och/eller kopparspiralen? Att sätta i en ny kopparspiral och se om besvären återkommer vore ett sätt att ”kontrollera”, men av någon outgrundlig anledning är inte kvinnan är det minsta sugen på att testa det :-)
Jag vet vad jag tror, och det är definitivt kopparspiralen men även kombinationen med progesteronkrämen.
Har du några liknande erfarenheter att dela med dig av?
Jag vet vad jag tror, och det är definitivt kopparspiralen men även kombinationen med progesteronkrämen.
Har du några liknande erfarenheter att dela med dig av?
RSS Feed