Jag har tidigare skrivit om hormonobalanser, och om att det första man bör titta över är eventuella preventivmedel. Något som är lika viktigt är kosten. Vad, hur och när vi äter påverkar inte bara ”energi in” vilket är en vanlig missuppfattning, det påverkar i allra högsta grad hormonstatusen i kroppen. Här kommer ett långt inlägg om framförallt vad vi inte bör äta och varför. Min erfarenhet är att det är mycket lättare att avstå från något om man förstår anledningen till det. Det jag skriver om i detta inlägg är grunden för en möjlighet till hormonell balans. Något som du på egen hand kan se till att komma igång med för att se hur långt bara en kostomläggning kan hjälpa just dig.
Om du inte orkar läsa hela uppsatsen så kommer här en kort sammanfattning: Ät paleokost, eventuellt med tillägg av mejeriprodukter! Komplettera med D-vitamin och omega-3 efter behov och jobba på att ha en bra tarmflora. Har du metabola problem eller problem med könshormonerna så avstå helt från frukten, stärkelserika rotfrukter, håll igen på nötter och ät mer fett. Har du autoimmuna sjukdomar så skippa mejerierna först och främst, sen kan det behöva ses över andra råvaror också.
Vill du veta varför? Här följer den långa varianten!
Om du inte orkar läsa hela uppsatsen så kommer här en kort sammanfattning: Ät paleokost, eventuellt med tillägg av mejeriprodukter! Komplettera med D-vitamin och omega-3 efter behov och jobba på att ha en bra tarmflora. Har du metabola problem eller problem med könshormonerna så avstå helt från frukten, stärkelserika rotfrukter, håll igen på nötter och ät mer fett. Har du autoimmuna sjukdomar så skippa mejerierna först och främst, sen kan det behöva ses över andra råvaror också.
Vill du veta varför? Här följer den långa varianten!
Stress vet vi ju alla att det inte är bra och att det gärna får oss att gå upp i vikt, särskilt runt magen. Men stress är inte bara psykisk, som att ständigt leva i tidsbrist eller ekonomisk knipa, stress kan i allra högsta grad även vara fysisk. Att gå runt med en mage som smärtar är stress, allergiska reaktioner är stress, leder som värker och smärtar är stress, huvudvärk är stress, inflammationer, infektioner, kroniska sjukdomar av olika slag, skador, högt blodsocker, lågt blodsocker, allt detta är sådant som stressar kroppen och leder till, eller borde leda till, ökad binjureaktivitet och högre kortisol.
Av det jag räknar upp ovan är det väl bara skador orsakade av rena olyckor, typ att man halkar på en dold isfläck och tar emot sig så olyckligt att man bryter handleden, som INTE påverkas av det vi äter. Om man inte lyssnar på den svenska sjukvården förstås, där får de allra flesta höra att vad man än lider av så spelar det ingen som helst roll vad man äter. Är jag orättvis och elak? Jag önskar av hela mitt hjärta att jag faktiskt var det, men detta är den verklighet som de allra flesta möts av. Visst finns det läkare, sjuksköterskor, dietister som är jättebra, men de växer inte på träd än, tyvärr! Men sakta men säkert blir medvetenheten större och bättre, och jag hyser hopp för framtiden :-)
Inflammationer kan både orsakas av eller förvärras av det vi äter. Högt blodsocker och högt insulin ger inflammation runt om i kroppen. Ann Fernholm beskriver det på att bra och underhållande sätt i boken ”Ett sötare blod”. Diabetes typ-2 är på stor frammarsch, och innan man kommer så långt att man får den diagnosen så har man säkerligen i flera år gått omkring med ett bara något förhöjt blodsocker men rejält förhöjt insulin. C-peptid är ett prov som sjukvården kan ta och som ger ett mått på hur insulinet ligger. En obalans omega-6/omega-3 med för stor övervikt åt omega-6 eldar på inflammationer som pågår. Omega-3 behövs för att kunna dämpa inflammationen, och tyvärr ligger många människor på 10-20 ggr mer omega-6 än omega-3, när vi borde ligga på bara 1-4 ggr mer.
Allergier mot mat vi äter är ju självklart att det retar vårt immunförsvar och ökar på stressen. De flesta försöker väl också i största möjliga mån undvika sådant de vet den egna kroppen reagerar mot. Något som kan öka på allergier mot diverse födoämnen är en läckande tarm. En tarmvägg som inte förmår att hålla ordentligt tätt kan släppa igenom för stora molekyler från tarminnehållet in i vår blodbana. Molekyler som vårt immunförsvar måste ta om hand och förstöra. På så sätt kan vi utveckla fler allergier. Läckande tarm är något som Ann Fernholm tar upp i sin senaste bok ”Det sötaste vi har”. Och återigen, begreppet läckande tarm är något som mången sjukvårdspersonal envist hävdar inte finns. D-vitamin, solvitaminet, har en viktig funktion i tarmväggens slussystem (”tight junctions” om någon vill läsa vidare), så D-vitamin ska man se till att inte ha brist på.
Tarmflorans betydelse är något som mer och mer kommit på tapeten. Tex så har man konstaterat att tarmfloran förändras efter en gastric bypass (en operation där man kopplar förbi nedre delen av magsäcken och första biten av tunntarmen), och tror att det är det som då i många fall leder till en viktminskning. I ”Det sötaste vi har” beskrivs hur gluten, i en tarm som har en rubbad tarmflora med för lite snälla bakterier, retar tarmcellerna på samma sätt som kolerabakterier gör. Gluten innehåller bla ett protein, gliadin, som inte kan brytas ner helt av de enzymer vi har. Det är det proteinet som ger denna effekt. Tarmväggen öppnas då upp så att vätska kommer ut i tarmen och sköljer ut innehållet, diarré. Men den öppnade tarmväggen ökar då också risken för att saker vandrar den andra vägen, från tarmen in i blodbanan.
Så här långt kan vi sammanfatta att socker och gluten är sånt som kan påverka inflammationen i våra kroppar, och därför kan vara bra att utesluta ur kosten. Socker för alla, och gluten åtminstone för de som har någon form av kontinuerliga, eller tillfälliga, magproblem. Om man ofta måste äta antibiotika är gluten också klokt att undvika, antibiotikan tar ju även effektivt död på vår normala tarmflora. Själv rekommenderar jag alla som har möjligheten att hålla sin kost glutenfri. Gluten ger ofta mer besvär än nytta.
Laktos är också något som fler och fler upplever sig ha besvär med. Och i takt med det så har också antalet laktosfria produkter i kyldiskarna ökat. Att äta laktosfritt är idag inga större bekymmer, man bara vänder sig om på mejeriavdelningen och plockar varorna från den laktosfria avdelningen. Men är verkligen alla helt plötsligt laktosintoleranta? Att vi här uppe i Norden öht kan äta laktos i vuxen ålder utan att få diarré och magknip beror på en mutation som skedde för ca 4000 år sedan. Enzymet laktas som behövs för att ta hand om laktosen slutade innan dess att produceras i tarmluddet efter småbarnsåren. Laktos finns i bröstmjölken, så så länge barn ammar behövs laktaset. Men efter amningsperioden försvann alltså detta enzym. Till för 4000 år sedan, i Norden och Nordamerika. Man kan tänka sig att det här var genetiskt fördelaktigt att kunna bryta ner laktos även som vuxen, eftersom det var kallt och inte gick att odla vintertid. Men vi kunde ha boskap som vi kunde mjölka.
Laktaset finns alltså i det fina tarmluddet i våra tunntarmen, och om tarmluddet är skadat på något sätt så saknas även laktaset. Så när vi upptäcker att vi får mindre magbesvär av att äta laktosfria produkter, så behöver det inte bero på att vi är riktigt laktosintoleranta. Kanske är vi sekundärt laktosintoleranta, pga skadat tarmludd. Små barn blir ofta sekundärt laktosintoleranta efter magsjuka eller en rejäl förkylning. När tarmluddet kommit tillbaka ordentligt så fungerar också hanteringen av laktos igen. Och så kan det också vara för många vuxna som tror sig vara laktosintoleranta. Att det egentligen är något annat som gör att tarmluddet är skadat. Tex gluten. Det är inte alls ovanligt att laktosintoleranta efter en period av glutenfri kost helt plötsligt upptäcker att de klara av laktos igen.
Mejeriprodukter innehåller inte bara laktos som kan vara problematiskt, där finns också proteinet kasein som är inflammatoriskt för känsliga. Vanligt är att man med en problemmage provar att utesluta olika saker olika perioder, för att se om man får någon förbättring. Om varken glutenfritt eller mejerifritt var för sig hjälper, så prova att utesluta bägge delar! Jag har personligen träffat flera stycken som först när de uteslöt såväl gluten som mejerier och socker fick ordning på sin mage. Men att det då blev stor skillnad på bara någon vecka. Från att inte ha kunnat äta öht på dagarna, om det inte fanns någon toalett i omedelbar närhet, till att få ett närapå ”normalt” liv på bara någon/några veckor alltså.
Fruktos, fruktsocker, som också är ena halvan av den sammansatta sockerarter sackaros, alltså vitt socker, är något som i överflöd ställer till det på olika sätt i kroppen. Alla har en begränsad förmåga att ta upp fruktos i tunntarmen, vissa mer begränsad än andra, och det som inte tas upp fortsätter vidare till tjocktarmen. I tjocktarmen blir det då föda åt fel sorts bakterier, med gasutveckling som följd. Spänd och orolig mage blir resultatet, och även en mindre bra tarmflora. Fruktosen som tas upp i tunntarmen går direkt vidare till levern. Där omvandlas den till glukos, alltså blodsocker, OM kroppen har behov av att öka sitt blodsocker eller att fylla upp sina lager av glukos (glykogenlagren) i muskler eller lever. Men om varken det ena eller det andra behövs, så byggs fruktosen direkt om till fett för inlagring. Fruktos har därmed en förmåga att bidra till fettlever, på samma sätt som alkohol. Fettlever leder till inflammation och metabola problem.
Om man har metabola problem, alltså tex typ-2-diabetes eller fetma, så har man svårt att hantera blodsockerhöjningar av alla de slag. Men hormonella problem som tex PCOS, finnar och andra obalanser på könshormonerna kan också ha sitt ursprung i blodsockerproblem. Då är det inte bara socker som måste uteslutas ur kosten, utan även stärkelse till stor del. Stärkelse finns i potatis, ris, mjölprodukter, majs, baljväxter och mer eller mindre i olika rotfrukter. Söta frukter kan också ge för stor påverkan på blodsockret och insulinet. Detsamma gäller för laktos, mjölksocker.
Baljväxter, nötter och fröer innehåller förhållandevis mycket av något som kallas för lektiner och fytinsyra. Det är olika former av ”växtgift”, växtens skydd mot skadedjur och parasiter. Dessa kan irritera och skada tarmen och hämma upptaget av mineraler. Genom blötläggning och eventuellt kokning kan man oskadliggöra mycket av dessa.
Bönor som man äter i sina ärtskidor, som harricots verts, sockerärtor och salladsärtor innehåller förhållandevis lite av lektiner och fytinsyra, så de brukar gå bra för de flesta att äta.
Jag nämnde i början av inlägget att vi ofta har stor övervikt på det inflammationsdrivande omega-6 gentemot det antiinflammatoriska omega-3. Både omega-3 och omega-6 är essentiella för människan, vi måste alltså få i oss dem via kosten. Omega-6 finns i nästan allt vi äter, men framförallt i majs, soja och övriga baljväxter, mjölprodukter, de flesta vegetabiliska oljor och margarin. Även nötter och fröer. Främsta källan till omega-3 är fet fisk, men även skaldjur, gräsbeteskött, valnötter och linfröolja. Bästa källorna är dock de animaliska. Bra balans är viktigt för särskilt könshormonerna. Man har tex sett att kvinnor med för mycket omega-6 jämfört med omega-3 har högre nivåer av manliga könshormoner i blodet, något som kvinnor med PCOS har problem med.
Växtöstrogener är något annat man ska fundera över. Soja innehåller mycket fytoöstrogener, som kroppen tolkar som östrogen. Det kan kanske vara positivt för kvinnor efter klimakteriet om de har östrogenbrist, men när det gäller kvinnor före klimakteriet som redan brukar ha en östrogendominans, barn och män så bör man avstå.
Majs och soja som inte är ekologisk är ofta GMO, alltså genmanipulerad. Och det finns ingen forskning på hur människokroppen reagerar på GMO-grödor.
Sammantaget finns det många anledningar till att vara restriktiv med baljväxter, särskilt om man inte är typen som håller på med blötläggning och syrning.
Tillsatser och kemikalier av olik slag är också något som oftast är främmande för kroppen och kan belasta den på olika sätt. Ekologiskt och så lite processat som möjligt alltså. Laga helst maten från rena råvaror utan innehållsförteckning.
Mättat fett och kolesterol är viktigt för kroppen och då särskilt för kortisolet och könshormonerna då dessa hormoner, och D-vitamin, byggs av kolesterol. Vill man läsa in sig mer om kolesterol, exvis om sjukvården pratar om kolesterolsänkande medicin, är böckerna ”Forskningsfusket” av Ralf Sundberg och ”Fett och kolesterol är hälsosamt!” av Uffe Ravnskov mycket läsvärda.
Kort och gott: alla ska definitivt undvika socker, tillsatser, kemikalier och gärna även gluten. Ät kött, fisk, skaldjur, fågel, ägg, grönsaker, rotfrukter, bär, frukt, nötter och naturliga fetter som smör, kokosolja, kallpressad olivolja och kallpressad rapsolja. Mejeriprodukter är något man ska vara vaksam på av flera anledningar om man har magproblem eller inflammatoriska problem. Har man metabola problem så gör man också bäst att avstå från stärkelserika rotfrukter, söta frukter och för mycket laktos och nötter. Ett överskott av protein omvandlas också till glukos. Baljväxter är negativa på många sätt, så har man magproblem eller inflammatoriska problem bör man definitivt avstå helt.
Se till att inte ha brist på D-vitamin, håll tarmfloran i bra skick mha syrade grönsaker eller tillskott av probiotika, och få i dig ordentligt med omega-3 via fet fisk eller, särskilt om du har inflammatoriska problem, tillskott av fiskolja.
Av det jag räknar upp ovan är det väl bara skador orsakade av rena olyckor, typ att man halkar på en dold isfläck och tar emot sig så olyckligt att man bryter handleden, som INTE påverkas av det vi äter. Om man inte lyssnar på den svenska sjukvården förstås, där får de allra flesta höra att vad man än lider av så spelar det ingen som helst roll vad man äter. Är jag orättvis och elak? Jag önskar av hela mitt hjärta att jag faktiskt var det, men detta är den verklighet som de allra flesta möts av. Visst finns det läkare, sjuksköterskor, dietister som är jättebra, men de växer inte på träd än, tyvärr! Men sakta men säkert blir medvetenheten större och bättre, och jag hyser hopp för framtiden :-)
Inflammationer kan både orsakas av eller förvärras av det vi äter. Högt blodsocker och högt insulin ger inflammation runt om i kroppen. Ann Fernholm beskriver det på att bra och underhållande sätt i boken ”Ett sötare blod”. Diabetes typ-2 är på stor frammarsch, och innan man kommer så långt att man får den diagnosen så har man säkerligen i flera år gått omkring med ett bara något förhöjt blodsocker men rejält förhöjt insulin. C-peptid är ett prov som sjukvården kan ta och som ger ett mått på hur insulinet ligger. En obalans omega-6/omega-3 med för stor övervikt åt omega-6 eldar på inflammationer som pågår. Omega-3 behövs för att kunna dämpa inflammationen, och tyvärr ligger många människor på 10-20 ggr mer omega-6 än omega-3, när vi borde ligga på bara 1-4 ggr mer.
Allergier mot mat vi äter är ju självklart att det retar vårt immunförsvar och ökar på stressen. De flesta försöker väl också i största möjliga mån undvika sådant de vet den egna kroppen reagerar mot. Något som kan öka på allergier mot diverse födoämnen är en läckande tarm. En tarmvägg som inte förmår att hålla ordentligt tätt kan släppa igenom för stora molekyler från tarminnehållet in i vår blodbana. Molekyler som vårt immunförsvar måste ta om hand och förstöra. På så sätt kan vi utveckla fler allergier. Läckande tarm är något som Ann Fernholm tar upp i sin senaste bok ”Det sötaste vi har”. Och återigen, begreppet läckande tarm är något som mången sjukvårdspersonal envist hävdar inte finns. D-vitamin, solvitaminet, har en viktig funktion i tarmväggens slussystem (”tight junctions” om någon vill läsa vidare), så D-vitamin ska man se till att inte ha brist på.
Tarmflorans betydelse är något som mer och mer kommit på tapeten. Tex så har man konstaterat att tarmfloran förändras efter en gastric bypass (en operation där man kopplar förbi nedre delen av magsäcken och första biten av tunntarmen), och tror att det är det som då i många fall leder till en viktminskning. I ”Det sötaste vi har” beskrivs hur gluten, i en tarm som har en rubbad tarmflora med för lite snälla bakterier, retar tarmcellerna på samma sätt som kolerabakterier gör. Gluten innehåller bla ett protein, gliadin, som inte kan brytas ner helt av de enzymer vi har. Det är det proteinet som ger denna effekt. Tarmväggen öppnas då upp så att vätska kommer ut i tarmen och sköljer ut innehållet, diarré. Men den öppnade tarmväggen ökar då också risken för att saker vandrar den andra vägen, från tarmen in i blodbanan.
Så här långt kan vi sammanfatta att socker och gluten är sånt som kan påverka inflammationen i våra kroppar, och därför kan vara bra att utesluta ur kosten. Socker för alla, och gluten åtminstone för de som har någon form av kontinuerliga, eller tillfälliga, magproblem. Om man ofta måste äta antibiotika är gluten också klokt att undvika, antibiotikan tar ju även effektivt död på vår normala tarmflora. Själv rekommenderar jag alla som har möjligheten att hålla sin kost glutenfri. Gluten ger ofta mer besvär än nytta.
Laktos är också något som fler och fler upplever sig ha besvär med. Och i takt med det så har också antalet laktosfria produkter i kyldiskarna ökat. Att äta laktosfritt är idag inga större bekymmer, man bara vänder sig om på mejeriavdelningen och plockar varorna från den laktosfria avdelningen. Men är verkligen alla helt plötsligt laktosintoleranta? Att vi här uppe i Norden öht kan äta laktos i vuxen ålder utan att få diarré och magknip beror på en mutation som skedde för ca 4000 år sedan. Enzymet laktas som behövs för att ta hand om laktosen slutade innan dess att produceras i tarmluddet efter småbarnsåren. Laktos finns i bröstmjölken, så så länge barn ammar behövs laktaset. Men efter amningsperioden försvann alltså detta enzym. Till för 4000 år sedan, i Norden och Nordamerika. Man kan tänka sig att det här var genetiskt fördelaktigt att kunna bryta ner laktos även som vuxen, eftersom det var kallt och inte gick att odla vintertid. Men vi kunde ha boskap som vi kunde mjölka.
Laktaset finns alltså i det fina tarmluddet i våra tunntarmen, och om tarmluddet är skadat på något sätt så saknas även laktaset. Så när vi upptäcker att vi får mindre magbesvär av att äta laktosfria produkter, så behöver det inte bero på att vi är riktigt laktosintoleranta. Kanske är vi sekundärt laktosintoleranta, pga skadat tarmludd. Små barn blir ofta sekundärt laktosintoleranta efter magsjuka eller en rejäl förkylning. När tarmluddet kommit tillbaka ordentligt så fungerar också hanteringen av laktos igen. Och så kan det också vara för många vuxna som tror sig vara laktosintoleranta. Att det egentligen är något annat som gör att tarmluddet är skadat. Tex gluten. Det är inte alls ovanligt att laktosintoleranta efter en period av glutenfri kost helt plötsligt upptäcker att de klara av laktos igen.
Mejeriprodukter innehåller inte bara laktos som kan vara problematiskt, där finns också proteinet kasein som är inflammatoriskt för känsliga. Vanligt är att man med en problemmage provar att utesluta olika saker olika perioder, för att se om man får någon förbättring. Om varken glutenfritt eller mejerifritt var för sig hjälper, så prova att utesluta bägge delar! Jag har personligen träffat flera stycken som först när de uteslöt såväl gluten som mejerier och socker fick ordning på sin mage. Men att det då blev stor skillnad på bara någon vecka. Från att inte ha kunnat äta öht på dagarna, om det inte fanns någon toalett i omedelbar närhet, till att få ett närapå ”normalt” liv på bara någon/några veckor alltså.
Fruktos, fruktsocker, som också är ena halvan av den sammansatta sockerarter sackaros, alltså vitt socker, är något som i överflöd ställer till det på olika sätt i kroppen. Alla har en begränsad förmåga att ta upp fruktos i tunntarmen, vissa mer begränsad än andra, och det som inte tas upp fortsätter vidare till tjocktarmen. I tjocktarmen blir det då föda åt fel sorts bakterier, med gasutveckling som följd. Spänd och orolig mage blir resultatet, och även en mindre bra tarmflora. Fruktosen som tas upp i tunntarmen går direkt vidare till levern. Där omvandlas den till glukos, alltså blodsocker, OM kroppen har behov av att öka sitt blodsocker eller att fylla upp sina lager av glukos (glykogenlagren) i muskler eller lever. Men om varken det ena eller det andra behövs, så byggs fruktosen direkt om till fett för inlagring. Fruktos har därmed en förmåga att bidra till fettlever, på samma sätt som alkohol. Fettlever leder till inflammation och metabola problem.
Om man har metabola problem, alltså tex typ-2-diabetes eller fetma, så har man svårt att hantera blodsockerhöjningar av alla de slag. Men hormonella problem som tex PCOS, finnar och andra obalanser på könshormonerna kan också ha sitt ursprung i blodsockerproblem. Då är det inte bara socker som måste uteslutas ur kosten, utan även stärkelse till stor del. Stärkelse finns i potatis, ris, mjölprodukter, majs, baljväxter och mer eller mindre i olika rotfrukter. Söta frukter kan också ge för stor påverkan på blodsockret och insulinet. Detsamma gäller för laktos, mjölksocker.
Baljväxter, nötter och fröer innehåller förhållandevis mycket av något som kallas för lektiner och fytinsyra. Det är olika former av ”växtgift”, växtens skydd mot skadedjur och parasiter. Dessa kan irritera och skada tarmen och hämma upptaget av mineraler. Genom blötläggning och eventuellt kokning kan man oskadliggöra mycket av dessa.
Bönor som man äter i sina ärtskidor, som harricots verts, sockerärtor och salladsärtor innehåller förhållandevis lite av lektiner och fytinsyra, så de brukar gå bra för de flesta att äta.
Jag nämnde i början av inlägget att vi ofta har stor övervikt på det inflammationsdrivande omega-6 gentemot det antiinflammatoriska omega-3. Både omega-3 och omega-6 är essentiella för människan, vi måste alltså få i oss dem via kosten. Omega-6 finns i nästan allt vi äter, men framförallt i majs, soja och övriga baljväxter, mjölprodukter, de flesta vegetabiliska oljor och margarin. Även nötter och fröer. Främsta källan till omega-3 är fet fisk, men även skaldjur, gräsbeteskött, valnötter och linfröolja. Bästa källorna är dock de animaliska. Bra balans är viktigt för särskilt könshormonerna. Man har tex sett att kvinnor med för mycket omega-6 jämfört med omega-3 har högre nivåer av manliga könshormoner i blodet, något som kvinnor med PCOS har problem med.
Växtöstrogener är något annat man ska fundera över. Soja innehåller mycket fytoöstrogener, som kroppen tolkar som östrogen. Det kan kanske vara positivt för kvinnor efter klimakteriet om de har östrogenbrist, men när det gäller kvinnor före klimakteriet som redan brukar ha en östrogendominans, barn och män så bör man avstå.
Majs och soja som inte är ekologisk är ofta GMO, alltså genmanipulerad. Och det finns ingen forskning på hur människokroppen reagerar på GMO-grödor.
Sammantaget finns det många anledningar till att vara restriktiv med baljväxter, särskilt om man inte är typen som håller på med blötläggning och syrning.
Tillsatser och kemikalier av olik slag är också något som oftast är främmande för kroppen och kan belasta den på olika sätt. Ekologiskt och så lite processat som möjligt alltså. Laga helst maten från rena råvaror utan innehållsförteckning.
Mättat fett och kolesterol är viktigt för kroppen och då särskilt för kortisolet och könshormonerna då dessa hormoner, och D-vitamin, byggs av kolesterol. Vill man läsa in sig mer om kolesterol, exvis om sjukvården pratar om kolesterolsänkande medicin, är böckerna ”Forskningsfusket” av Ralf Sundberg och ”Fett och kolesterol är hälsosamt!” av Uffe Ravnskov mycket läsvärda.
Kort och gott: alla ska definitivt undvika socker, tillsatser, kemikalier och gärna även gluten. Ät kött, fisk, skaldjur, fågel, ägg, grönsaker, rotfrukter, bär, frukt, nötter och naturliga fetter som smör, kokosolja, kallpressad olivolja och kallpressad rapsolja. Mejeriprodukter är något man ska vara vaksam på av flera anledningar om man har magproblem eller inflammatoriska problem. Har man metabola problem så gör man också bäst att avstå från stärkelserika rotfrukter, söta frukter och för mycket laktos och nötter. Ett överskott av protein omvandlas också till glukos. Baljväxter är negativa på många sätt, så har man magproblem eller inflammatoriska problem bör man definitivt avstå helt.
Se till att inte ha brist på D-vitamin, håll tarmfloran i bra skick mha syrade grönsaker eller tillskott av probiotika, och få i dig ordentligt med omega-3 via fet fisk eller, särskilt om du har inflammatoriska problem, tillskott av fiskolja.
RSS Feed
